Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Berzelius är visserligen böjd att antaga, det vexterna
äfven skulle ega förmåga att af luft och vatten bilda sina
förbrännliga beståndsdelar; men han anför landtbrukarens
erfarenhet såsom talande emot en sådan slutsats och anser
derföre humus eller matjorden vara för vexten en nödvändig
föda; den nva vegetationen behöfver den frarnfarnes
öfver-lefvor för att i en oafbruten omvexling bekläda jordens yta
med organiserade lefvande varelser; men i motsats till hvad
Külbel, Davy och många andra lärt, ansåg Berzelius icke
matjordens i vatten lösliga, utan dess olösliga del vara det
förrådsrum, derifrån vexterna hufvudsakligen hemta sin
näring — en åsigt, som med hänvisning till de s. k.
absorptions fenomenen, hvilka i vår tid tillagts så stor betydelse vid
vextnäringen, man kunde betrakta som en snillrik
framtidstanke.
Efter 1830 utvecklade sig humusteorin i en annan
riktning, hvilken ledde till en förändrad åsigt om vextnäringen och
till frågans fullständiga utredning. Redan Torbern Bergman
hade framhållit det nära och nödvändiga samband, som eger
rum emellan vexternas mineraliska beståndsdelar och den
fruktbara åkerns jordarter; Humphry Davy hade betraktat dessa
såsom en del af den verkliga vextnäringen och jemfört dem
med benmassan i djurkroppen och de Saussure, den store
vextfysiologen, hade af flere försök dragit den riktiga
slutsats, att. de mineraliska ämnen, som askan af en vext
innehåller, utgjort vextens egentliga födoämnen och Sprengel
ställde denna lära 1837 i fullkomligt klart ljus — i det han
äfven framhöll, huruledes vissa vexter lemna en kraftigare
närande aska än andra och uttalade, att det onekligen skulle
lända vextens kultur till fordel, om hon i jorden anträffade
hvarje mineraliskt ämne, som ingår i henne och som för dess
konstitution är lika nödvändigt som kol, väte, syre och qväfve.
Mycket var sålunda undangjordt, när den stora
reformen genom Liebig i jordbrukskemin inträffade. De nya
sanningar, som han sjelf upptäckte på detta fält, äro ej många,
men hans stora förtjenst är att hafva tydligare än andra
insett och uttalat, hvad vigt och betydelse andras upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
