Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Instrumental addali genom, förmedelst fadren
Eqvativ addagim såsom fadren
Oppositiv addagab emot, framför fadren.
Pluralis vanliga tecken är mes, som fogas till
ordstam-tnen, såsom i adda-mes fäder 1. fadren. De possessiva
pro-nominal-suffixerna sättas likaledes efter ordstammen och i
pluralis efter pluraländelsen, t. ex. adda-mu min fader, plur.
adda-mes-mu mina fader. Kasusändelsen sättes sist, t. ex.
adda-mu-ra åt min fader, plur. adda-mes mu-ra åt mina
fäder. En annan mindre bruklig pluraländelse är ene, som
åter sättes sist i agglutinationsserien, t. ex. adda-mu-ene mina
fäder, adda-mu-ra-ene åt mina fäder. Äfven en numerus
dualis förekommer af det accadiska nominet: den antager
räkneordet kas till ändelse, såsom uti si-kas ögon (två),
pikets öron (två).
Efter framställandet af denna Accadiskans deklination
utropar hr Lenormant: "det här är den turanska
deklinationen i hela dess renhet och hela dess regelbundenhet,
omöjlig att misskänna och som ej kan förblandas med någon
annan språkfamiljs deklination.15 Javäl, jag medgifver det, den
accadiska deklinationen är lik den turanska, såvidt
aggluti-nationen är principen såväl i den ena som i den andra; men
längre sträcker sig ej heller likheten eller identiteten. Hr
Lenormant tror sig dock finna en sådan äfven i somliga af
de enskilda böjningsformerna. Låtom oss granska dessa.
Bland kasus kunna endast de, som till ändelser hafva
ta, na, la och li, komma i fråga, ty de öfriga kasusformerna
hafva ej ens skenbart några motsvarigheter i de ural-altaiska
språkens deklination. Den förstnämnda suffixen är i
Acca-diskan ändelse tillika för inessivus och elativus d. ä. för två
kasus med alldeles motsatt betydelse! Detta gör hr
Lenor-mant’s uppgifter om denna form tvifvelaktigt; tv huru skulle
ett språk, som har en sådan mängd kasusformer för öfrigt,
tillåtit sig att nyttja samma ändelse för betecknandet af två
alldeles motsatta lokalitetsförhållanden? Jag medgifver dock,
att ändelsen -ta i de ural-altaiska idiomerna förekommer
nyttjad i hvardera af den accadiska kasusformens olika be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
