Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
minst skulle man här säga: puu korkeat = korkeat puut,
puu korkeissa = korkeissa puissa, puu korkeissani =
kor-keissa puissani, såsom regeln fordrar det i Accadiskan.
Tvärtom lemnar t. ex. Estniskan det förutgående attributivordet
oböjdt eller sätter det blott, när böjning kommer i fråga,
uti genitivus sing., medan det efterföljande substantivet
antager numerus- och kasusändelserna; t. ex. musta kättega
= mustilla käsillä, kerge mötetega — kevyillä ajatuksilla,
pimeda inimeste = sokeain ihmisten, noore inimeste =
nuor-ten ihmisten, oige teele = oikealle tielle, eller ock står
attributet väl i samma kasus som substantivet, men alltid i
singularis, äfven då det sistnämnda står i pluralis, t. ex. uues
riidis — uusissa vaatteissa, ajalikust asjust = ajallisista
asioi-sta (se Ahrens, Grammatik der E list ni schen
Spra-che, Reval 1853, 2:r Theil, ss. 23—25). I de ostfinska
språken deremot står attributet alltid framför substantivet och är
alltid oböjdt, således raka motsatsen af hvad förhållandet är
i Accadiskan.
Bland räkneorden anför Lenormant följande cardinalia
såsom kända, neml. id 1, kas 2, is 3, sana och san 4, bara
o. bar 5, as 6, sesna 7, bur 10. Derefter yttrar han: "för
"två" och "sju" är Accadiskans likhet med de andra språken,
framförallt med de finskt-ugriska, så slående, att någon
annan utläggning än vår tabell ej är af nöden. Detta kan
man, fortfar han, äfven säga om "ett", utom att Ostjakiskan
allena har bevarat dentalen, hvilken vi finna utgöra utljudet
i Accadiskan (ostj. it, accad. id); alla de andra
finskt-ugriska idiomen ersätta den med en guttural." Detta är dock
ett förvändt sätt att resonnera. Regeln måste väl dragas ur
flertalet af företeelserna, icke ur ett enstaka fall. Jag har
för längesedan (S u o m i, 2 J a k s o I: n e n osa s. 36 ff.)
sökt ådagalägga, att uti de finskt-ugriska språkens ord för
"ett" det genomgående temat är ett k, som står tillsammans
med de mest olika vokaler (f. yk-si urspr, yk-te, tscher. ik
o. ik-tat, la. ok-ta, votj. ocj o. odyy urspr, oy-yd, ung. egy),
och att det dentala element, som förekommer i ordets
sednare stafvelse, är ett paragogiskt tillägg, här likasom i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
