Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättad blott och bart för att inan måtte få det nöjet att se
huruledes hjulen svängde sig omkring? Vi skulle förklara
ett sådant arbete för en dårskap, och det så mycket mer ju
större denna maskin vore, ju större de krafter voro, som
skulle sätta den i rörelse. Vi föras sålunda nödvändigt till
det antagande, att naturen, likasom hvarje annan maskin,
har ett ändamål, och det lika storartadt som medlet är det.
Och detta ändamål måste närmast anses vara organismen,
hvilken, såsom redan förut blifvit antydt, icke kan betraktas
såsom en integrerande del af naturmekanismen, alldenstund
denna ganska väl skulle hafva sin gång denförutan: jorden
gick sin kretsgång kring solen, elementerna genomlupo sina
kretslopp i och på densamma långt innan någon organism
fanns till uppå dess vta. Organismen är sålunda resultatet
af naturmekanismens arbete: den är den konstrika väfnad,
som naturen på sin väfstol frambringar. Men kan den väl
sägas vara slutändamålet? En enkel befraktning skall visa,
att så icke kan vara fallet.
Jag nämnde i börja» af min framställning af naturens
kretslopp, att vattnet utgör drifhjulet i naturmaskinen, men
den kraft, som drifver detta stora hjul är solvärmet. Om
detta aftager och försvinner, då stadnar ock vattenhjulet, och
i och med detsamma hela naturmekanismen. Att detta i
sjelfva verket en gång, låt vara i en ytterst aflägsen
framtid, skall inträffa, derför talar allt hvad vi hittills känna om
naturen och dess lagar: och för öfrigt kunna vi redan a priori
sluta till att likasom rörelsen på jorden engång haft en
början i tiden, så skall den ock få sitt slut. Naturmekanismen •
är lika litet som någon annan mekanism ett perpetuum inobile.
Om nu organismen vore slutändamålet med naturens
arbete, hvad hade då vunnits dermed. Resultatet vore
detsamma som linnespinneriernas eller pappersmaskinens
arbeten, som förr eller sednare åter förvandlas i lump eller
ma-kulatur. Men låtom oss fortsätta liknelsen. Innan pappret
eller duken gått sitt sorgliga slut till mötes, kunna de
användas till ändamål af högre art. Vi kunna derpå fästa, så
att säga förkroppsliga våra tankar, våra idéer, och sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
