Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
ordet KOJKa (kom) skinn. Äfven Lönnrot, som ofta
underlåter att upptaga lånords främmande original, har vid kasukka
anfört det nyssnämnda ryska ordet. Ordet kazakin åter är
ett så allmänt ryskt ord (KasaKirat), att det förekommer
äfven i handlexika och höres stundom tillochmed i det
svenska samtalsspråket i Finland. Det är derivat från ordet
Ka-3aKT> kosack och utgör namnet på den kända korta
kosackrocken. Magyarerna hafva lånat bruket af denna för ryttare
passande röck af Sydryssarne och dermed äfven upptagit
dess slaviska namn oförändradt i sitt språk.
Vid n:o 112 finna vi estn. verbet kostma anfördt bland
onomatopoetiska, ord sådana som kahajan, kuhisen m. fi.
Detta är ett svårt missgrepp. Nämnda verb och f. kostan
äro till ljud och betydelse fullkomligen identiska. Det estn.
ordet har bibehållit den ursprungliga betydelsen svara; i
meningen af svara har ordet äfven betydelsen återskalla (såsom
man äfven i Finskan säger: metsä vastaa) och alls icke
såsom följd af onomatopoesi, ty någon sådan finnes ej i detta
ords ljudsammausättning. I Finskan har ur den ursprungliga
betydelsen utvecklat sig den af återgälda, vedergälla (kost’
Jumala! tacksägelseformel) och den nu allmännaste:
vedergälla ondt med ondt, hämnas.
Att kiehun (n:o 114) och koho med kohoan, kuohun
(n:o 121), såsom nära beslägtade både till ljud och betydelse,
bordt ställas tillsamman, är temligen sjelffallet. Vid kiehun
saknas kehun, som dialektvis ännu har den ursprungliga
konkreta betydelsen sjuda, koka (inträns.), fastän det i Finskan
numera nyttjas blott i den atledda betydelsen af andligt
sjudande eller pösande: skryta.
Ordet kuhilas, allmänt i de vestfinska språken, är ej
"garbe1’ (på finska: lyhde), såsom hr D. (n:o 122) öfversatt
det, utan Hocke. Ej heller är detta ord af finskt ursprung,
utan det lett. kuhlis, kuhls, litth. kulys, öfver Estniskan
inkommet i Finskan. Med estn. kuhl stam kulija och f. kuhjo
har det troligen ej något samband.
Under n:o 127 och ytterligare under n:o 141 finna vi
f. karvaan garfva vara deriveradt ur f. karva hår. Utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
