Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
åtrå, passion, lystnad, brånad, drift; 3:o att af denna
ursprungliga betydelse den vidare af åtrå i allm., passion,
lidelse, lusta i religionsspråket utvecklat sig; och 4:o att hirn o
alls icke i folkspråket användes om den naturliga åtrån att
dricka, då inan är törstig, hvilken åtrå heter jano, utan blott
om den, som är förenad med dryckenskapslasten, således i
en betydelse, som man lärt känna genom det asketiska och
litteraturspråket öfverhufvud. Antaget, att him o skulle hafva
den af hr D. supponerade betydelsen, skulle sim a då
ursprungligen betyda dryck öfverhufvud, sedermera
honings-diyck, mjöd och slutligen honing. Men så är ej heller
fallet. Detta ord betyder ej något annat än flytande honing
och sedermera honingsdryck. Hvad åter siemi och siemyt
beträffar, äro de jemte siemaan, siemaisen m. fi. nära
beslägtade med inordv. siman dricka. Tilläggas bör, att honing
heter i Mordvinskan med — f. mete, mesi. De ifrågavarande
tre finska orden höra således till tre särskilda rötter och
hafva intet gemensamt med hvarandra.
Under 11:0 841 förekominer f. hempeä veklig, känslig,
lin, intagande, sammanställd! med f. hymy småleende,
"smålöje och estn. simane söt, vänlig. Sistnämnda ord är ett
adjektiv, alldeles regelbundet afledt ur det här just
ifråga-vordna sima honing, hvilket sistnämnda, ehuru ej upptaget i
estniska lexika, således finnes eller funnits äfven i detta
Finskans systerspråk. Med hymy har hvarken detta ord eller
derivater derur någonting gemensam!. Ej heller är det lör
111ig möjligt att upptäcka något samband mellan hempeä och
hymy. Tillochmed misstänker jag cletta sednare ords
sjelfständiga existens eller åtminstone uppkomst. At ordet tinnes neml.
en annan gestalt myliy eller, med hårda vokaler, muhu, muho
och häraf muhuilen, muhoilen le, småle. Dessa, muhu.
mu-hoilen, torde vara de i folkspråket vanligen förekommande,
ehuru hymy fått företrädet i litteraturen. Endera af dessa
ordformer måste vara den ursprungliga, och den andra en
genom konsonantomkastning uppkommen sekundär form. Se
vi oss 0111 i slägtspråken, så finna vi ingenstädes anförvandter
till hymy, men väl talrika sådana till den andra gestalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
