Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
hemtar Ahlqvist ett enligt vår åsigt, soin vi nedan skola
framställa, icke behöfligt stöd i den omständigheten att
ungerska och andra beslägtade språks presensformer bildas
genom en participialforms tilläggande till stammen framför
ändelsen: ’"jag för11 t. ex. heter på finska vie-n, på ungerska
deremot vi-sz-ek, detta senare egentligen "förande jag.11 Nu
antager Ahlqvist att äfven finskans konjugation
ursprungligen varit en sammanställning af personaländelserna med
"nonien agentis11, att tecknet för detta småningom bortfallit från
första och andra personen för att i dein framför allt
bibehålla personaländelserna, men att deremot i tredje personen
tvärtom persontecknet bortlemnats oeh ändelsen för nonien
agentis qvarstått.
Häremot gör Blomstedt egentligen blott en invändning
af betydenhet. Han anmärker, och det väl med rätta, att, om
jpi, vi vore en dylik för konjugationen ursprungligen
nödvändig participialforin, densamma borde hafva sin plats
emellan stammen och modustillägget, så att man t. ex, i
koncessi-vus borde hafva formerna otta-va-ne icke otta-ne-vi. Men hans
egen förklaring anse vi ännu mycket mindre kunna godkännas.
Han anser nämligen att vi bör härledas från pronomen för
tredje personen singularis hän. Om man nu också kan följa ined
hans bevisföring, ehuru den är något sväfvande, så länge
han för att visa, att vi kunnat uppkomma från hein eller,
om vi förstått honom rätt, båda från en tredje ursprungligare
form, jemför kiherä och lciverci, hieno och vieno, så förlorar
ban sig på det otroligas område, när han påstår att formen
pi, hvilken naturligtvis ej väl kan härledas från hän,
uppkommit från den vekare formen vi. Att förhållandet är det
motsatta, tyckes dock vara naturligt och bevisas äfven af
sammanställningar sådana, som äänettä, äänetä, ääneti med
pa, va, vi.
Hvad åter angår den af Blomstedt gjorda sainmanställ-
i språket, såsoni Ahlqvist utan tvifvel riktigt anmärker, ett tydligt
spår af participial betydelse, nämligen i ordet epä, som är bildadt af
nekningsordet e och pä och således egentligen betyder "icke varande",
t. cx. epätoivo "icke varande hopp", "hopplöshet", "förtviflan."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
