Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•227
Vjatka dialekten förekomma blott enstaka fall af denna
företeelse, t. ex. murt = menniska, men ud-mort = Votjak,
my-dor — mudor. I Kazanska dialekten är den deremot
mycket allmän. Sålunda förvandlas ofta u till y (dialektvis = ö),
t. ex. puz - - ägg, kurek-pyz (pöz) = bönsägg, ^ü träd, kispy
(kispö) = björk, syrpy (sirpö), alm; u till o, murt, menniska,
ud-mort = Votjak; o till y (ö), t. ex. s or, midt, lym-syr
(sör), middag.
I formläran förekomma några från Vjatka dialekten
afvikande ändelser. Ablativi ändelsen är lis’ = Vj. les’.
Ändelsen för elativus är, då possessiv suffix följer, isk, i
stället för de ostliga dialekternas is’t, t. ex. myneskym = Vj.
mynestym, af mig. Både i Kazanska och Vjatka dialekterna
förekommer kasusändelsen is’en. Wiedeinann anser en i
denna ändelse vara en paragogisk stafvelse och ändelsen is’en
till sin betydelse identisk med elativändelsen is’. Enligt
min erfarenhet är dock betjdelsen hos dessa ändelser icke
densamme. Ändelsen is’en uttrycker icke såsom elativen is’
en rörelse inifrån. Den betecknar rörelsens allmänna
riktning och motsvarar till sin betydelse finska adverbet päin,
t. ex. häris’ = ur staden, karis’en = kaupungista päin.
Antagligen är denna ändelse sammansatt af elativändelsen is’
och instrumentalis ändelsen en.
Den hos pronomina och i possessiv suffixerna
förekommande accusativändelsen ë (hos Wiedemann = ä) nyttjas
äfven af ordet murt menniska, acc. murtë. I hedniska böner
förekommer samma accusativändelse i uttrycket bure (acc. af
bur = god) vais’ko = jag hemtar godt, d. ä. offrar.
I vissa adverbiala uttryck förekommer ändelsen n, dels
ensam, t. ex. (d)jyrin = hufvudstupa, dels i förbindelse med
härledningsändelsen la, t. ex. ullan = nedåt (af ul = finskans
ala. la och n), vallan = uppåt. Denna kasusändelse n
betecknar rörelse till och torde derföre böra sammanställas med
den i många finsk-ugriska språk förekommande
lativändel-sen ne (finskan : minne, sinne, ung. nek).
I konjugationen förekomma liksom äfven inom Vjatka
dialekten en mängd egendomligheter, i hvilka verbets ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
