Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
versättningarna förekommande accusativforiner: milemdy —
oss och tiledely eder.
Kazanska Votjakernas religion.
Ehuru hedendomen, såsom ofvanföre anförts, ännu
fortlefver bland de Kazanska Votjakerna, finner man dock vid
en närmare granskning af deras böner, att deras nationela
gudalära erhållit en viss lutning åt monotheismen, utan
tvifvel genom deras beständiga beröring med de dem
omgifvande muhammedanerna. Bönerna ställas i främsta rummet
till Osto Inmar, och nästan i hvarje bön uppräknas de
öfriga gudomligheterna men blott såsom bipersoner vid sidan
af den egentliga guden. Deremot hafva de urgamla
begraf-ningsformerna bibehållit sig i Kazanska guvernementet bättre
än bland Vjatka Votjakerna, bos hvilka kristendomens yttre
antagande försvårat deras bibehållande. Castrén har i sin
snillrika, banbrytande finska mythologi framhållit, att det
herrskar i Finnarnes fornsägner en dubbel mening om andar-
~ O
nes vistelseort efter döden. Enligt den ena fortlefde de sitt
skugglif i grafven, enligt den andra samlades de alla på ett
ställe i underjorden. Den förra åsigten är, tillägger Castrén,
utan tvifvel den äldre liksom den äfven är den råare. Denna
Castréns åsigt bekräftas fullkomligt af Votjakernas
uppfattning af lifvet efter döden. Någon benämning motsvarande
Finnarnes Manala eller Tuonela finnes icke i Votjakiska
språket. I evangelii öfversättningarne återgifves begreppet
helvete med ordet saipydes, sotn dock egentligen betyder
endast: grafvens botten. Begrafningsceremonierna och bruken
vittna om, att man tänker sig att, den aflidne fortsätter sitt
lif i grafven. Liket nedlägges i grafven utan kista. På
grafven. på en del orter äfven i grafven, läggas föremål, som
den aflidne anses mest behöfva, såsom sked, spade, kopp, på
en del orter äfven tobak och the samt åt barn någon
leksak. Oin deri aflidne var ogift uppmanas han eller hon att
gifta sig och att icke lefva allena. Då något barn dör,
uppmanas någon afliden anförvandt att taga vård om den lilla.
Öfver grafven uppföres åt den aflidne ett skyddstak (lipet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
