Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
gon mån liknande dravidiska språkens genusåtskilnad mellan
förnuftiga väsenden och utan förnuft varande. De enda kända
numeriala kir ett och savak två ansluta sig ej heller till an-
dra kända språk. Bland 11 kasusformer, hvilka dock kunna
reduceras till ett mindre antal enklare suffixer, funnos en-
dast tvenne, nämligen för genitiv och dativ, som anslöto
sig till de i nord och syd Asien förherskande språkstam-
marna. Då i verbalbildningen tempustilläggen ra, ta, né
fogas efter persontecknet, är detta en anordning som icke
återfinnes i de altaiska, men väl en del afrikanska språk,
t. ex. hottentottiskan. Väl kan man härvid påminna om
Mandschu, som i verbbildningen ställer först pronomen, så
verbstam och sist tempustillägg, samt förutsätta möjligheten
af en släktskap för verbformernas utpräglande 1 språket.
Men frågan ställes då ungefär på samma ståndpunkt som
den om möjligheten af de indogermaniska och semitiska språ-
kens ursprungliga enhet, utan att man lyckats uppvisa lika
många analogier som i sistnämnda hänseende. Hela den
framställning Oppert lemnar af mediska språkets struktur
gifver sålunda icke den ringaste anledning att närmare hän-
föra detsamma vare sig till de turkiska eller öfverhufvud de
altaiska språken. Och i allmänhet måste hvarje detaljjäm-
förelse utfalla synnerligen osäker, så länge man sväfvar i
okunnighet om de enskilda formelementens inbördes ställ-
ning till hvarandra.
Jag öfvergår härmed till Haupts tre framställningar af
akkadiskan. Som kändt är stridde man en tid angående
det namn, hvilket borde tilldelas det språk som talats af
Babyloniens älsta bebyggare och kilskriftens uppfinnare, i
det Oppert begagnade namnet sumerier, hvaremot andra fö-
redrogo benämningen akkader. Haupt söker ådagalägga att
begge namnen äro riktiga och hänföra sig endast till två
särskilda dialekter, den sumeriska eller sydbabyloniska, hvil-
ken i allmänhet bär en mera ålderdomlig prägel, och den
akkadiska eller nordbabyloniska. De lertaflor, på hvilka
den till hvardera hörande literaturen är upptecknad, åtskilja
sig vanligen redan till det yttre från hvarandra. Då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
