Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
återfinnes inom koibaliskan och tungusiskan samt likaledes i
den ugriska språkgrenen (jfr min afhandling: Vervandtschaft
der finniseh-ugr. spr. s. 93) och hvilken delvis äfven upp-
träder inom de finska idiomen. Om ka är förut anmärkt,
att det finnes i ostjakiskan, mordvinskan och turkiskan.
Huruvida dessa suffixer redan inom de altaiska språken äga
inbördes gemenskap, är likväl ännu outredt. Deremot sak-
nas, enligt Haupts uppgift, i akkadiskan helt och hållet de
tvänne suffixer, på hvilka Lenormant fäst så synnerlig vigt,
nämligen na med något vexlande betydelse och la adessiv
och instrumental. Hvad den af Lenormant benämda deter-
minativen bi beträffar, anger Haupt dess betydelse med or-
den: zu, auf, hinzu, sammt und. Den kan sålunda icke sam-
manställas med en accusativändelse, utan synes. närmast an-
sluta sig till betydelsen af en lokativ. BSuffixen 25 zu, auf,
som i formen as af Lenormant benämnes kvalitativ och ad-
verbial, visar någon ringa likhet med den mycket utbredda.
finska illativen på sen, hvarigenom man sålunda finge tre
suffixer med anslutning till motsvarande inom några altaiska
språk, under det den indogermaniska ablativen på t och ac-
cusativen på m ha identiska representanter hos större delen
af de finsk-ugriska språken. Kasusexponenterna lemna så-
ledes icke synnerliga bidrag till antagandet af någon slägtskap.
Såsom redan anförts betecknas pluralen vanligen icke:
då det sker, begagnas pronominalformen ene eller ne. I
imperfekten förekommer dock äfven pluraltecknet es, hvar-
emot det i presens stundom brukade mes, hvilket Lenor-
mant uppställer såsom vanligt pluraltecken med ljudvärdet
mes, af Haupt uppfattas såsom imperfekt plural af verbum
substantivum me ,kallas”. Någon särskild anledning att hän-
föra dessa till pluraltecknen inom de altaiska språken före-
finnes icke. Hvad åter den dualkarakter beträffar, som Le-
normant säger uttryckas genom räkneordet kas två, hvilket
han derefter indentifierar med de finsk-ugriska och samoje-
diska språkens räkneord, bör först anmärkas att Haupt alls
icke erkänner en sådan dual. Men ännu vigtigare är, att
hela raden af de räkneord L. uppställer och hvaraf flera till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
