Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
fordna Gallia Belgiea anträffades sådant isynnerhet. Bergier
mätte flere dylika åsar, hvilka höjde sig 10, 15 till 20 fot
öfver den omgifvande trakten och fortgingo oafbrutet 5 à 6 lieues.
Afsigten med dessa vallars bildande var dels att vidhålla den
nivå för vägen, som denna från början hade erhållit, dels att
förskaffa en fördelaktig militärisk position åt en på en sådan
väg framtågande krigsstyrka, dels att förekomma
vattensamlingar på vägen; för hvilken sistnämnda orsaks skull vägens
höjande i någon mån öfver den kringliggande marken var en
alldeles vanlig sak. Det under kejsartiden för en publik landsväg
öfliga uttrycket agger tillkännager detta tillräckligt.
Poeten Statius, som skrifvit om en af kejsar Domitianus
anlagd arm af via Appia, som från Sinuessa ledde till det
nuvarande Pozzuoli, och hvars anläggning för naturhinders skull
var förenad med stora svårigheter, upplyser dervid om det
vanliga sättet för vägars upptagande i en trakt med lös jordmån.
Man finner, att den lösa jorden uppgräfdes, till dess man kom
till fast botten, hvarpå det toma rummet åter fylldes med fasta
ämnen, och sidorna af chausséen särskildt byggdes fast, för att
hindra den att sätta sig åt någondera sidan. Äfven annorstädes
än hos Statius omnämnas landsvägarnes substruktioner, och
Bergier har spridt ljus öfver denna sak genom de gräfningar han
företog på lemningarne af flera Romerska vägar i Frankrike.
Substruktionen fann han bestå af flera olika lager. Hans
första gräfning anställdes på en vägruin, som förekom i en
klosterträdgård i staden Rheims, hvilket ställe ursprungligen icke hade
hört till stadens område, utan varit landsväg. Substruktionen
hade der 3 fots djup. Det understa var ett sammanhängande
tunnt lager af kalk och sand. Sedan följde ett annat af 2/3
fots höjd, som utgjordes af flata och breda stenar, lagda på
hvarandra och så fast sammanfogade med murbruk, att de med
svårighet kunde åtskiljas. Det tredje lagret, af 2/3 fots
tjocklek, bestod af runda stenar, blandade med tegelskärfvor och
grus samt hoppackade så hårdt, att man knappt var i stånd
att på en timmes tid lösgöra en mansbörda. Ett fjerde lager,
1 fot tjockt, innehöll en fet kritartad sand, eljest förekommande
i trakten. Vägens yta var betäckt med kisel, som fanns qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
