- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / V. 1857-1863 /
215

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-215

Dass man sich nocli nicht ganz vom beschämenden Joche
des Aberglaubens losgemacht, hat seine natürliche Gründe.
Unsere Erziehung ist nicht der Art, dass die Lehren der
Wissenschaft überall ins Fleisch und Blut übergehen. Und dann
dürfen wir auch nicht verhehlen, dass die Wissenschaft noch lange
nicht dem Zeile ihrer unendlichen Aufgabe nahe gekommen ist.
Die Nachtseiten der Naturwissenschaft lassen sich nicht läugueu.
Aber darum darf unsere Hoffnung nicht verzagen, ein gut Ding
will Weile haben. Eine gewisse Vollendung kann man der
Wissenschaft nicht absprechen; so wie sie uns viele Geheimnisse der
Natur entschleiert und unseren blöden Augen offen dargelegt
hat, wird sie uns nach und nach auch manches Andere, das
uns jetzt noch verborgen ist, enthüllen und dadurch dem
Aberglauben einen Schlupfwinkel nach dem anderen entreissen".

Men für vetenskapen är det ej nog att uttala en sådan
förhoppning att genom hennes forskningar vantro, vidskepelse
och fördomar af sig sjelfva skola försvinna, det tillkommer henne
äfven att göra det anspråk på sina idkare att dessa öfverallt i
det praktiska lifvet skola direkte bekämpa och motarbeta de
villfarelser, som grundat och underhålla dylika mot sanningen
stridande och ofta fiendtligt mot densamma uppträdande åsigter.
Dock huru alldagligt inträffar det ej, att vetenskapsmannen, så
väl som mången annan, icke vill strida emot en opinion, som
råkat taga fart, utan tänker: det osanna förgår dock med
tiden, sanningen skall i alla fall segra till slut, äfven utan mitt
tillgörande — eller: mundus vult decipi, ergo decipiatur — och
besinnar ej att sanningen kan segra endast derigenom, att den
bestämdt uttalas, samt att det är en oafvislig skyldighet för
hvar och en, som helgat sig åt dess tjenst, att för henne stå
och falla. Och huru mycket måste ej vetenskapens anseende
lida deraf till slut, då sanningen begynner att taga ut sin rätt;
jag vill ej ens tala om den vetenskapsmans, som bedragande
sig sjelf eller andra för sanning utgifvit det, som ban antingen
icke kunde veta eller ock visste icke sannt vara.

Emellertid inträffar detta så ofta, att man till slut ej ens
sjelf märker sig vara en medbrottsling i det sedan urminnes tider
praktiserade, bedrägeriet. Såsom exempel härå kan anföras, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/5/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free