Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-234
rodots resebeskrifning öfver Svartahafsländerna, oeli särskilt
öfver detta gebit och dess tempel, lästes med allmännaste
förtjusning, samt dessutom trafiken hitåt, till Greklands
sädesmagasin och fiskbod, den Krimska halfön, var lifligare än sjelft i
våra dagar. Besinnar man allt detta, så blir det mer än
sannolikt, att poeten gifvit det expressiva, målande namnet, vare
sig, såsom K. Neumann icke längesedan i en särdeles lycklig
ingifvelses stund förmodat, åt Balaklava hamnen, hvilken de
gamle vanligen kallade Symbolon, i anledniug af dess trånga
mynning, hvars båda stränder tyckas liksom kasta sig om
hvarandra, eller, enligt hvad jag tror, åt de redan ofvanföre
beskrifna klipporna vid Jungfruudden. Att dessa af Euripides
äfven kallas Kvàvtui, hvilket var en synonym jemväl till de
verkliga Symplegaderna, detta förklarar jag af bergartens från
dunkel-rödt till violett skiftande färg.
Dock må för denna gång vara nog om lokalen. En
annan för ögonblicket svarlystnare fråga är: Hvem var denna
hemska gudinna -som dyrkades på Tauriens med en sådan kult
såväl öfverensstämmande hemska strand? Hvem var denna
Artemis, på hvars altare landets innevånare slagtade alla
skeppsbrutne sjöfarande, alla Greker och alla fremlingar öfverhufvud,
hvilka här vågade stiga i land, och hvars prestinna Tröjas
kuf-vares, kung Agamemnons dotter, Orestes’ syster Ifigenia mot
sin egen vilja var?
Så mycket inser hvar och en af det myten om henne
förtäljer, att hon icke är den Artemis, hvars bildstod vi känna
under den, sedan dess flyttning till Louvren, icke mer passande
beteckningen: Versailler-Diana, denna herrliga marmorstaty,
hvaraf äfven vårt Universitet eger ett, i Bibliotekets södra sal
uppställdt, gipsaftryck. Såsom inkarnationer af den kalla,
kyska, på himlahvalfvet irrande månen, såsom obefläckade
jungfrur tänktes de väl båda, och båda såsom jägarinnor i Taygetos
eller Tauriens berg och dalar; åt båda var hjorten helgad. Men
betraktom denna Versailler-Diana, der hon lätt som vinden och
höljd af en drägt som tyckes bestå af veckad luft, springer
fram. hållande med venstra banden i hornet af en till hennes
sida smygande späd hjort, medan den högra öfver skuldran gri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
