Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-281
Neka torde man ej heller kunna att Lepsius
omsorgsfullare än Wallin och än hvarje af hans föregångare granskat
och bestämt de Arabiska bokstäfvernas indelning i lokalklasser
eller afgjort, hvilka ljudorganer och partier i dessa vid deras
uttalande äro verksamma samt huru de äro det. Huruvida ban
deremot, ehuru med Wallin delande „den Vortheil eigner
Erfahrung in Bezug af die beutige Aussprache der Araber, und
zwar verschiedener Stämme in ihren Wohnsitzen", lyckats att
skarpare och korrektare än dennes fina öra attrapera sjelfva
ljudet, må lemnas derhän; derom disputeras bela skriften
igenom. När tankarna öfverensstämma säges deremot icke alltid
så noga, hvem som är upphofsmannen, och svårt torde ofta bli
att afgöra det. Ett enda exempel vare nog. Lepsius gör utan
vidare, dock på ett ställe med „ich bemerke nur" användning
af den följdrika observationen om den djupare stämningen i
Se-miternes språkverktyg, hvarigenom samma bokstaf hos dem och
vesterländningen särskilja sig till ljudet. Detta är alldeles
riktigt samt i sin allmänhet redan en trivial sanning, men har dock
af ingen blifvit så musikaliskt uttryckt som af Wallin. Han
säger: „Je mehr die Sprachen ausgebildet werden, desto mehr
treten die Kehlbuchstaben in den Hinter- und die
Lippenbuchstaben in den Vordergrund, wie dies z. B. bei den romanischen
Völkern und den Engländern in hohem Grade der Fall ist. Das
Sprachinstrument schiebt sich, so zu sagen, immer mehr
vorwärts, während es in roheren oder ursprünglicheren Sprachen
tiefer liegt. Der tiefste Kehlspirant verschwindet dann allmälig
ganz und gar, und die auf der Gränze der Kehle gebildeten
Laute gehen, je nach der Eigeuthümlichkeit der verschiedener
Nationen, in die naheliegenden Laute der Mittelzunge tiber, z.
B. ch in s’ und ts’ u. s. w., sowie auf der andern Seite die auf
der Spitze der Zunge gebildeten Laute gern nach den Lippen
vorgeschoben werden und in f übergehen, wie dies im Russischen
un<l Türkischen gewöhnlich mit dem griechischen O- geschieht".
Af högt intresse är äfven Lepsii mera utförda resonnemang om
bokstäfvernas ethiska karakter, hvartill icke heller antydningar
saknas hos Wallin. Den förres påstående att nasaltonen uti
Tanvin (som Wallin äfven funnit hos BeduinerneJ vore ett rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
