Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
ny kulturverld ligger för den häpna blicken. Stenarne i Ninives
och Babylons ruiner tala — och förstås. Jag vill vara kort.
Ännu år 1861, då Oppert djerfdes i en fullständig
grammatik sammanställa grunddragen af forn-Assyrernes, sedan
årtusenden till sista ljudet förklingade, förgätna språk, emottogs
ban af den lärda verlden med ungefär samma känslor, som när
man skådar en eqvilibrist på smal tråd sväfva öfver bråddjupen.
Någre igenkände genast i honom en annan Blondin; för andres
ögon svartnade det. Isynnerhet bäfvade den redan grånade
mästaren Ewald, och den mycket förståndige E. Renan begagnade
tillfället, att låta hela glansen af sin skepsis lysa.
Lyssnande till dessa tvenne så utmärkte vetenskapsmäns
varningsrop, lät jag i en replik s. å. de onödigt försigtiga orden
undfalla mig: „antingen är Opperts arbete en mystifikation, ja
en myntförfalskning (hvilket man dock ej har rätt att misstänka),
eller må hädanefter äfven den otrognaste blifva litet försigtigare
och framförallt grundligare i sina dubier". Onödigt! ty hade
jag hårdare fasthållit det primitiva intryck, som läsningen af
sagde grammatik hos mig väckt, så hade sannerligen icke ens
denna reservation behöfts. Härmed vill jag ingalunda påstå,
att allt i nämnde skrift (den första, den enda i sitt slag) är
basta. Men upptäckten af den gamla Assyriskan på de redan
af klassiske auktorer omtalade solbrända, med skrift öfverhöljda
teglen från Babylon förekom mig lika nödvändig och rationel
som, från annat håll, Le Verriers förutsägelser. Också syntes
det analyserade idiomet lika enkelt som kompletterande gripa
in i det Semitiska språksystemet, hvars Arameiska förgrening
förut endast kändes af Kaldeiskans och Syriskans membra
dis-jecta. Mitt redan i sitt ansprång motsträfviga tvifvel (och
jag-hoppas äfven villigare Schoebelianers funderingar härvidlag)
måste väl nu omsider fördunsta, enär vi upplysas, att såväl
Berliner Akademins lärde, som det Franska Institutets föregått
med de mest inbjudande exempel. Hörom.
I „Monatsberichte d. Königl. Akad. d. Wissenschaften"
(Berlin 1864) p. 240 resumerar Olshausen resultatet af sin
granskning sålunda: „Nachdem früher hauptsächlich im Anschlüsse an
Hm. Opperts Elements de la grammaire Assyricnnc die Laut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
