Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ord för ord och bokstaf för bokstaf, men äfven tecken för
tecken, föröfrigt, liksom Araberne sjelfve, öfverlemnande åt
den läsande att prononcera fullkomligt rätt eller något litet
orätt, hvilketdera hans insigter tillstädja. Då man ju endast
ser originalskriften, men icke hör densamma, vore det visst
obilligt att af transskriptionen fordra mer*). Denna
oupphinneliga fordran hafva dock de flesta systemer mer eller
mindre medvetet låtit verka på sig, alldeles som trodde sig
någon kunna skrifva Franska eller Engelska så, att ingen
undervisning i prononciationen mer betarfvades, att icke nämna
dialektbrytningarnes otal. Äfven den Brockhauska
transskriptionen griper, väl föga i Arabiskan, men i Turkiskan efter en
sådan drömbild, och har derföre med rätta blifvit i denna
punkt varnad af Wickerhausers kritik "Zur Transscription
Türkischer Texte" (i Zeitschr. d. Deutsch. Morgenl. Ges.
1864. Bd 18 p. 509 ff.). Att Lepsii system alldeles icke
räcker till, utan tvertom kan leda till villande missförstånd,
fattadt såsom fonetiskt, fann jag redan innan jag läste
samma anmärkning hos Brücke i hans afhandling af 1863.
Således: jag skrifver l:o) ord för ord, bestämdare: grupp
för grupp. Det är mig icke obekant, att de största
auktoriteter för Sanskrit vidhålla ett motsatt förfarande eller hvad
man kallat fullständig "Worttrennung", hvilken Brockhaus
äfven utsträckt till Arabiskan. Skilnaden är dock den, att
det inhemska förfarandet i Sanskrit hvilar på en falsk och
oriktig uppfattning af stafvelsernas natur (jfr Bopp, Sanskr.
Gr. p. 6 f.), hvilket man ej emot bättre vetande bör imitera,
då deremot Arabernes inseparabilia hafva goda skäl för sig.
Vidare skrifver jag 2:o) bokstaf för bokstaf. De
Brockhauska kombinationerna kh, gh, sh synas mig oantagliga, helst
de påkalla en skild diakrisis för h (se ofvanf.); dessutom är
sh specifikt Engelskt samt kh och gh okända i Romarnes, om
ock stundom begagnade i modern skrift. Alif otiosum är den
*) Detta hindrar ej Lancerau i den redan citerade recensionen
att påstå: "Ce qu’il faut surtout quand ön transcrit un mot, c’est de
permettre au lecteur le pius inexpérimen té de prononcer ce mot
aussi bien que le prononcerai celui qui l’a écrit."!! p. 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
