Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
de vilda Turkmanerne, hvilka nomadisera öster om Kaspiska
hafvet till Aralsjön och de i norr om desse uppemot Ural
och Sibirien kringirrande Kirgiserne bevara det gamla
språket i nära nog ursprunglig gestaltning, åtminstone såtillvida
att de Islamitiska tillsatserne lätteligen låta bortskilja sig.
Dock gäller om deras, liksom äfven om de sedan
Dschingis-chans tider i Ryssland qvarblefne Nord-Turkarnes eller
Ta-tarernes idiomer, att de, såsom saknande litteratur, på ort och
ställe böra undersökas. För Tatariskan är oändligen litet
gjordt ännu (af ett par Ryska lärde), för Turkmaniskan så
godt som intet. Kirgiserne, hvilka erbjuda den egna
företeelsen att till sina kroppskarakterer och traditioner vara lika
rena Mongoler, som de till språket äro Turkar, hafva i
nyaste tid ganska lifligt intresserat forskningen, utan att likväl
några märkligare resultater för linguistiken blifvit synliga.
Ost-Turkiskan eller Dschagataiskan (s. k. efter en
Dschin-gisid) är f. n. framför andra beslägtade idiomer på
dagordningen-, hvarje nytt votum, hvarje ny framställning från
detta fält emotses och följes med begärlighet. Med
vissheten om denna forsknings vigt i och för sig förknippar sig
hoppet, att genom densamma ett direkt ljus skall spridas
öfver vest- och midtel-Asiens fornförhållanden äfven i
historiskt hänseende. Redan Klaproth rigtade i flera arbeten
uppmärksamheten på Uighurerne *), detta gamla, högst minnes-
*) Castrén har i sina etnografiska föreläsningar gjort sig mycken
möda att, tvertemot Klaproths ocli andres varningar, på det närmaste
förena Uighurerne (hvilkas namn han anser vara uppkommet genom
en eufonisk omkastning af första stafvelsen i Juglior) med de i
medeltidshandlingar ofta nämnda Ugrierne 1. Jugrierne. Såvidt jag ser,
är dock detta en förspilld lärdom. Ugrierne voro och äro rena
Finnar, Uighurerne Turkar. Denna sanning bestrider väl Castrén ej, men
han drifver derbredvid den satsen, att det gifvits en tid, då de båda
stammarne bodt tillsammans i det innersta Asien, då de äfven skola
hafva stått i närmare frändskap till hvarandra, än den numera mellan
Finnar och Turkar allmänt erkända. Han säger nemligen ’"då enligt
min framställning de Turkiska och Finska Ugrierne bära samma namn,
så bör det äfven på sådan grund kunna antagas, att begge dessa
stammar fordom lefvat i inbördes gemenskap samt derför blifvit med
hvarandra förvexlade." Detta kan allt hafva en svag möjlighet för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
