Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
formationen nedifrån uppåt i trenne grupper: den eocena (af
ijbät; morgonrodnad och y.cavoc, ny, gryningen till den nya
tiden) emedan deruti nu lefvande snäck- och musslearter
redan begynna att visa sig, likväl till ett antal af blott tre eller
fyra procent; den miocena (af jitlov mindre och y.cavoc)
således mindre ny, med ungefär 20 procent af nu lefvande
kon-chyliearter, och den pliocena (af nXtlov mera och y.cavoc)
eller mera nya med skal af konchylier till största delen (ända
till 90ü/0) nu lefvande arter. Derföre har man kallat de
ofvanpå dessa liggande lösa jordhvarf postpliocena. Denna nog
sammandragna, men dock här måhända alltför vidlyftiga
exposition af geologiens föremål har jag ansett nödvändig för
orientering af föreställningen om de ämnen, hvarmed vi
komme att sysselsätta oss.
I Finland har man hittills icke upptäckt några spår af
sedimentära bergarter. På den plutoniska grunden hvila
o-medelbart de postpliocena jordhvarfven, ur hvilka de
eruptiva bergen till jemförelsevis ganska obetydlig höjd nakna
uppresa sig. Hvad kan antagas utgöra orsaken till denna vår
fattigdom i geologiskt hänseende? Antingen var landet
under hela den tid dessa lager ur vattnet afsatte sig ensamt
bland alla höjdt öfver hafsytan, eller hafva de formationer,
som egt rum, sedermera ända till sista spåret deraf blifvit
förstörda och bortspolade, eller återstå de ännu att upptäckas
djupt under de tusen sjöarnas botten. Då likväl det
öfverskrider det sannolikas gräns att dessa, om de funnits,
totali-ter skulle hafva kunnat förstöras, eller om de ännu finnas
qvar, de icke åtminstone någorstädes skulle hafva blifvit
upptäckte, så återstår endast det förstnämnda alternativet, huru
märkvärdigt det än kan förefalla att, då alla andra länder
tidtals höjt och sänkt sig under vattenytan, Finland ensamt då
skulle stått orubbligt, helst det i senare tider och för det
närvarande icke visat denna uthållighet i stationära egenskaper.
Då nu således inom vårt fädernesland de postpliocena
fenomenerna äro de enda geologiska förändringar vi kunna
påfinna, så torde det benäget ursäktas om jag ansett dem
tjenliga att utgöra föremål för ett föredrag vid ett sådant tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
