Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
plats, der Simeoniterne besegrade Minäerne, den de
derefter gjorde-till Kerem och hvarest tillsist staden Mekka
reste sig.
Från denna nyvunna ståndpunkt upplysas vi ock, hvad
egentligen ligger under det bl. a. i alquran ofta
förekommande uttrycket maqàmu ’i br ah! ma. Man plägar öfversatta
det 11 Abrahams ståndplats11, och kallas så specielt den
berömda, ännu i Kacba befintliga svarta stenen, på hvilken han
stod vid det han byggde templets murar. Men nej! En slik
absurd vantro uppkom först sedan presterne hopsmidt
historien om en personlig Abraham. Rätteligen bör det heta på
renaste Hebreiska meqöm cibrijim, det är uttydt:
^Hebre-ernes heliga ort11, och menades dermed det numera af de
Hebreiska Simeoniterne ockuperade samt till li er em gjorda
Mekkanska gebitet.
Väl hemmastadde i Arabien — dit de dock icke
begifvit sig, såsom Krönikan säger, för att söka betesmarker för
sin boskap, utan i anledning af offentlig förvisning, — lemna
Simeoniterne sitt fordna namn. De kallade sig hädanefter
Ismaeliter (= ’’’’Gud hör11); så mycket hellre, som jemväl
detta (liksom Simcön) kommer af radix samac "höra."
Ändringen skedde således egentligen blott genom tillägg af Jel,
och det för att bilda ett motstycke till Jisra^el = ""Gud
strider11, till det namn, som bars af deras bröder, hvilka
fördrifvit dem. Man kan förmoda, att om äfven Hebreernes folk,
likväl icke deras lärde synagogprelater voro okunnige om
detta namnbyte. Men det är sannolikt, att de haft sina skäl
att tiga dermed. ’’’’Hade man erkannt Simeoniterne för hvad
de verkligen voro, då hade just det kommit i dagen, som man
på det sorgfälligaste sökte dölja, då hade det visat sig, att
påståendet, att den rena Jehovismen sedan Moses varit den
förherrskande religionen, stod i uppenbar strid med historiens
vittnesbörd. Man ville och kunde ej erkänna Ismaeliterne,
hvilka ansågos för afgudadyrkare, såsom Israeliter, deder på
Sauls tid lemnat landet; men å andra sidan kunde man icke
fullkomligt neka deras Hebreiska härkomst, ty denna intyga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
