Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
igenkänna gudinnan, så måste hon då hafva stått bakom
honom och således ej hafva framträdt bakifrån honom. Om
riktigheten af den vanliga tolkningen af ifrågavarande ord torde
derföre ej något tvifvel kunna uppstå. Men är denna
tolkning riktig, så stöter man på en, ehuru blott skenbar
motsägelse. Det säges nämligen om gudinnan, att hon ställde sig
bakom Achilles och fattade honom i håret, visande sig för
honom allena. Huru kunde hon, kan här frågas, på engång
stå bakom Achilles och visa sig för honom? Stode ordet
(pctiro[itvrj, visande sig, här i sin vanliga betydelse komma eller
ställa sig inom någons synkrets, så vore motsägelsen visserligen
verklig; men att denna betydelse här icke är antaglig,
framgår af det derpå följande tillägget, att ingen af de öfrige säg
henne. Detta kunde nemligen ej hafva sin grund deri, att
hon ej skulle hafva kommit äfven inom de öfriges synkrets,
utan var en omedelbar följd af den egenskap hos de
homeriska gudarne, att de äfven i oförvandlad gestalt kunde ses
af några utmärkta menniskor (se Nägelsbach, die homerische
Theologie, I, 139 f.) (DaCvedO^ui betyder således här vara
synlig, i synlig gestalt, och participium if cuvo/nprj bör hänföras
ej blott till de tvenne sista predikaterna, utan till gudinnans
hela uppträdande, således äfven till det första predikatet jp.^f,
och betecknar det tillstånd, i hvilket hon uppträdde: varande
(under allt detta) i en för honom allena synlig gestalt. Detta
hennes tillstånd var oförändradt äfven då hon stod bakom
Achilles och derföre ej kunde ses af honom.
2) 2, 36—40. Uti tredje upplagan af Nägelsbachs
’"Anmerkungen zur Ilias1’’ läses angående verserna 37—40
följande tillägg af Autenrieth: "Diese Verse bezeichnet Düntzer
Arist. 65 als "ungeschickten Zusatz." Man könnte sie
freilich leicht ausscheiden, allein damit würden wir eben nur
un-serin subjectiven Geschmack huldigen." Då Diintzers skrift
ej varit oss tillgänglig, så kunna vi ej med visshet bedöma
halten af de grunder, på hvilka han sökt stödja sin åsigt; af
Autenrieths anförda anmärkning tyckes man dock kunna sluta,
att de ej äro af någon objektiv natur, och således ej
tillräckligt öfvertygande. Vi tro oss dock kunna visa, att äfven en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
