Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
till intensiv hvitglödgning upphettad massa, omgifven af en
dunstkrets, som absorberar en del af ljuset. Men i afseende
å sin kemiska sammansättning och möjligen deraf beroende
fysiska förhållanden skiljer sig den ena stjernan från den
andra, hvilket gör det tänkbart, att de kunna individuelt
uppfylla ganska olika ändamål i naturens hushållning.
Den egendomliga färgnyans, som utmärker några
fix-stjernor, synes icke egentligen tillhöra sjelfva ljuskällan, utan
härröra från dunster, som företrädesvis absorbera den
komplementära färgen, hvilket bevisas derigenom, att absorptions-.
linierna äro talrikast och starkast i den delen af spektrum,
som motsvarar sistnämnde färg. Att den röda färgen af
Aldebaran och « Orionis ej kan tillskrifvas en ringare grad af
incandescens, såsom man möjligen vore böjd att antaga,
följer äfven deraf, att deras atmosferer befunnits innehålla
jern-dunster, hvilket förhållande förutsätter en utomordentligt hög
värmegrad.
Hvad de s. k. variabla stjernorna beträffar, d. ä.
sådana, hvilkas ljus periodiskt till- och aftager, har
spektral-ana-lj’sen hittills förmått gifva endast obetydliga bidrag till
afslö-jande af deras hemlighetsfulla natur. Huggins tror sig ha
konstaterat uppkomsten af nya mörka linier i spektrum af en
variabel stjerna, när dess ljusstyrka närmade sig till sitt
minimum. Huruvida dessa linier hafva sin orsak i någon fysisk
förändring inom sjelfva stjernans atmosfer, eller i
mellankom-sten af någon dunstformig kropp med eller utan fast kärna,
är tillsvidare svårt att afgöra.
Ännu gåtlikare än de variabla stjernorna äro de nya
ljus, som någongång plötsligen uppflammat på himlahvalfvet
och efter att en kort tid hafva lyst som de klaraste stjernor,
åter slocknat eller nedgått till en knappt märkbar
storleksklass. Tycho Brahe ansåg dem för helt nya skapelser •
Ric-cioli antog dem för kroppar lysande blott på en sida, som
genom en hastig omsvängning blefve för en tid vänd emot
jorden. Båda dessa hypoteser hafva väl af alla nyare
naturforskare blifvit förkastade, utan att man lyckats uppställa
någon annan mera antaglig i stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
