Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam över Atlanten, av Kurt Björkvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam över Ätlanten
En stund efter det jag lämnat Lbng Island kom jag in i låga
moln. Jag försökte flyga blint, men det gick dåligt. Maskinen
var för tung och ohanterlig och fordrade stora och
svårberäk-nade roderutslag. När jag hasat en stund hit och dit och
riskerat det ena farliga läget efter det andra gick jag ned till
200 meter och flög med markkänning. Jag hade inte tid att
rådfråga kartan för att orientera mig, jag höll bara stint
kompasskurs 68 grader. Maskinen var baktung och tröttsam att
hålla trots gummibanden. Olja från motorn slängde ut under
Townendringen och skvätte igen vindrutan. Under natten hade
de gjort rent i alla bensin- och oljefilter, smörjt ventilvipporna
mycket noga och fyllt kåporna över dem med fett. Under
gången pressades detta ut, vilket ju inte var meningen. Men
det betydde inte så mycket, så länge jag kunde se genom
sidorutorna.
Molnen gingo lägre och lägre. Jag kom in över land och
vågade inte hålla mig så lågt. Jag ställde om pitchen och
klättrade över molnen utan markkänning. Hastigheten höll sig
omkring 105 miles, och vinden kunde inte ge mig någon avdrift.
Jag behövde strängt taget inte leta efter S:t John utan bara
efter fem timmar lägga om kursen till 104 grader. Timmarna
gingo och så småningom blev maskinen litet mindre baktung.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
