Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam över Atlanten, av Kurt Björkvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pellern och klättrade till 13600 fot. Sedan gick det inte att
komma högre. Praktiska topphöjden på Bellancan med
nuvarande last låg omkring 4500 meter och detta stämde ju så
bra, att det inte var lönt att försöka få henne högre, trots att
snögloppet och det slängiga vädret alltjämt fortsatte. Det var
så dålig sikt, att jag varken såg motorn eller vingarna. Det var
bara svart och grått.
Jag försökte nu ställa om propellern till planflykt och sköt
in handtaget till det hydrauliska reglaget. Men det var stopp,
handtaget satt fast och propellern gick inte att ställa om. Jag
försökte gång på gång, med samma negativa resultat. Jag måste
tydligen fortsätta att flyga på låg pitch. Detta betydde
toppvarv på motorn kanske för hela resten av vägen — 21 timmar.
Nej mer, ty genom den låga pitchen reducerades maskinens
hastighet till ungefär 160 km/tim och de tre reservtimmar jag
hade bensin för med normalt motorvarv skulle ingalunda förslå.
Om inte propellern skulle komma att ändra sig, var saken
därmed avgjord för mitt vidkommande. Jag skulle aldrig
komma fram till Bromma, det var absolut säkert. Däremot var det
mycket osäkert om jag överhuvudtaget skulle komma fram
någonstans alls. Ingen flygmotor är byggd för att gå på
toppvarv mer än en kort stund i taget. Men att dra av gasen under
nuvarande förhållanden skulle betyda spinn utan vidare, ty min
stilling-speed, d. v. s. den minsta hastighet med /ilken
maskinen kunde hålla sig rätt på vingarna var 95 miles. Jag hade
alltså en marginal på knappt fattiga 10 km/tim. Hur länge
skulle Waspen räcka?
Folk har berömt mig för mitt mod att fortsätta flygningen
härifrån. Dtet är visserligen mycket snällt av dem, men på
samma gång alldeles felaktigt. Om det funnits en enda chans
att vända tillbaka och jag ändå fortsatt, hade jag varit en idiot.
Närmaste land hade jag bakom mig vid Harbour Grace. Men
det var natt nu, och jag visste inte min korrekta position. Om
jag vände, kunde jag inte vara säker på att komma rakt på
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
