Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam över Atlanten, av Kurt Björkvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harbour Grace. Också om jag gjorde det, skulle jag inte kunna
landa i mörker och dåligt väder med en så tungt tankad maskin
som min utan att slå sönder både den och mig själv. Att leta
mig fram till ett flygfält på fastlandet kunde jag inte heller
hoppas på. Jag hade ingen radiosändare och kunde inte begära
hjälp. Att vända om och slippa helskinnad undan var uteslutet.
Till irländska kusten var avståndet ungefär 1300 miles
motsvarande 13 timmars flygtid. Om jag inte lyckades omvända de
gensträviga propellerbladen skulle motorn komma att dra 100
liter/tim. Strax utanför Harbour Grace var aktre
cabintankar-na tomma och jag flög nu på bellytanken. Jag hade alltså
ungefär 1900 liter kvar. Om det fanns någon möjlighet för motorn
att stoppa under ett hundrafaldigt maximalbelastnings- och
uthållighetsprov, hade jag också en möjlighet att klara mig, så
länge jag höll kursen prick 104 grader och själv beräknade
eventuell avdrift som måste bli större när planets hastighet
reducerats.
Detta var min enda chans.
Om man bara har en chans, fordras det inte stort mod att
ta den. Det går av sig självt, skulle jag tro. Dessutom fanns det
alltjämt skuggan av en möjlighet att propellern skulle bättra
sig —■ fast det trodde jag inte mycket på. Att hänga med så
länge tåten håller — ja, som jag förut sade, det är just det
flygningen lär en.
Alltså fortsatte jag. Motorn tröstade mig med att gå snällt
och vackert. Oljetillförseln var mycket god. Härliga gamla
Wasp! Fyra år gammal, och säkert hade den snurrat åtskilligt
i sina dar. Inte i 13 men i 17 timmar fortsatte den att dundra
den stoltaste svanesång en flygmotor någonsin sjungit. 17
timmar i stället för några minuter! När den till slut gav upp, var
den så slut som en motor kan bli. Det var en evig synd att vi
aldrig fick upp den på land och kunde titta efter hur den såg
ut inuti efter denna sagolika prestation. Den tog sin hemlighet
med sig i sin våta grav.
5. Flygäventyr från hela världen
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
