Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam över Atlanten, av Kurt Björkvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde aldrig hålla handen stilla så länge att det blev någon
värme i den.
Natten varade ii timmar räknat från skymningen över
Maine. Vid femtiden började det ljusna. Långsamt grånade
det utanför de igensnöade rutorna. Jag försökte öppna
sido-fönstret bredvid mig, men det var igenfruset. Jag skrapade
bort rimfrosten på insidan och försökte kika ut. Jag såg en
underligt overklig syn.
Moln, tusentals meter höga, tornade upp sig framför mig och
på sidorna som kulisser. Rakt nedanför mig var det ett hål,
och genom det såg jag en flik svart vatten. Annars var det
ingenting. Molnen voro triangelformiga och ganska lika på
fasonen, men somliga voro svarta, andra vita, grå, bruna,
blå-aktiga. Hubert Huntington talade med mig om molnen och gav
mig ett kort och bestämt råd:
»Keep out of that black — that’s hell!»
Jag tänkte på hans ord — men jag kunde tyvärr inte följa
rådet, maskinen var för tung och hade för dålig hastighet för
att jag skulle våga göra någon manövrer i den ojämna luften.
Jag sköt rakt in i det svarta.
Snön började yra om rutorna igen, och när jag fick syn
på ena vingen genom mitt titthål såg jag början till
isbildning på framkanten. Maskinen vräkte sig hit och dit och jag
slet med rodren. Frös gjorde jag så att tänderna hoppade
i munnen på mig, men svetten rann om ansiktet och skjortan
klibbade mellan skuldrorna. Så ljusnade det omkring mig, —
jag kom ut i klar luft. Ett kort ögonblick tittade solen fram
— och försvann igen. Himlen var blå rakt ovanför mig, men
jag var innestängd på alla sidor av väldiga stackmoln. Jag
måste försöka komma över dem, och så varligt jag kunde
arbetade jag upp nosen i stigläge och cirklade uppåt. Med
en hastighetsmarginal av io km/tim till genomsjunkning och
spin är detta inte något riskfritt företag. Men om jag kunde
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
