Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade naturligtvis ofta flugit som förare. För mig var det en
djupt känd förlust när han omkom vid en flygolycka i
Tyskland för tre år sedan. Vi hade en smula medvind, som hjälpte
oss på den första biten av färden, och vi gjorde 190 km per
timme, så att vi hade tillryggalagt de första 980 km på fem
timmar och 20 minuter.
Vid frukostdags voro vi i Marseille. Vi kastade i oss skinka
och ägg, samtidigt som maskinen fick sitt, och sedan gick det
vidare över Liguriska havet. På mindre än två timmar låg
Frankrike bakom oss. Vi flögo fram mellan Napoleons fängelse
på Elba och Monte Christos mystiska ö, och på 3’A timmar
hade vi flugit 620 km, vilket bragte oss till en totalsumma av
1600 km på 83A timmar. Dittills hade vädergudarna stått på
vår sida, men det kunde ju inte fortgå så, och rapporten om
dåliga väderleksutsikter, som Van Beukering räckte mig, kom
inte alldeles oförberedd. Jag sneglade på den, och jag måste
erkänna, att det hade varit liktydigt med självmord att försöka
flyga över Apenninerna. I hast gjorde jag några beräkningar.
Om vi endast stannade en timme i Rom, skulle det betyda att vi
finge nattflygning till Aten, och att vi finge tillryggalägga de
mest förrädiska delarna av färden under de uslaste
väderleks-förhållnaden. Det finns ganska höga berg i Apenninerna liksom
i Grekland, och hur bråttom vi än hade, insåg jag att det hade
varit oförsvarligt att fortsätta omedelbart.
Vi landade i Rom. Där skulle vi få sova — det var troligen
sista gången före Batavia — så att vi voro i toppform, när vi
skulle flyga den farliga sträckan mellan Rom och Aten.
Medan Grosfeld arbetade med motorerna, försökte vi sova
ett par timmar. Innan jag trädde in i drömmarnas land, gick
jag än en gång igenom vår färdplan, och jag trodde att vi
skulle kunna vara i Batavia i tid. När Van Beukering
meddelade huvudkontoret i Haag att vi ämnade övernatta i Rom,
blevo de misslynta där, och de hade gärna sett att vi fortsatt.
Jag tror inte att de förstodo vår ställning och var övertygad
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
