Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater på irrande planet, av Antoine de Saint Exupery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över din kropp. Men de förmådde inte återställa dig. Denna
utslitna kropp var bara besvärlig för dig, och du vände och
vände på den utan att finna något läge att sova i. Din kropp
glömde varken klipporna eller snön. Du var märkt av dem. Jag
såg ditt svarta, svullna ansikte. Det liknade en frukt, som
mognat av stötar. Du var eländig och ful att se på, sedan du
mist rörelseförmågan i dina vackraste arbetsverktyg: dina
händer lågo där som klumpar, och när du satte dig upp på
sängkanten för att andas, hängde dina förfrusna fötter ner som
två döda tyngder. Du hade inte slutat din resa ännu, du hade
ännu andan i halsen, och när du vände dig mot kudden för att
söka frid, då kom det för dig, utan att du kunde hindra det,
en lång rad av bilder, som stått på lur hela tiden, och som
nu genast började sin häxdans i din hjärna. De drogo förbi.
Och ständigt på nytt tog du upp striden mot dessa fientliga
gengångare.
Jag hällde i dig varma dekokter.
— Drick, gosse!
— Vad som förvånade mig mest, förstår du...
Segrare i matchen men ännu märkt av de slag du fått,
genomlevde du på nytt ditt underbara äventyr. Bitvis gav du
det ifrån dig. Och medan du berättade det för mig på natten,
såg jag dig för mig traskande utan ispik, utan linor, utan
livsmedel, klättrande upp genom pass på fyratusen femhundra
meters höjd eller strövande fram utmed bråddjupen blödande
från fötter, ben och händer, i fyrtio graders köld. Du
förlorade allt mer av ditt blod, dina krafter, ditt förnuft, men
du skred fram med en myras envishet. Du måste gå långa
stycken tillbaka för att undvika ett hinder, du föll omkull men
reste dig igen, du tog dig upp för branter, som inte ledde till
annat än avgrunder, och unnade dig ingen vila, ty du skulle
aldrig ha kunnat resa dig igen från en bädd i snön.
Även när du halkade omkull, måste du resa dig fort igen
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
