Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lampmonteringen först ögonblicket före den kontrakterade
första flygningen.
Nu lyste emellertid alla lamporna utmärkt, och jag startade
min första verkliga nattflygning. Omedelbart efter starten dök
Stockholms ljushav upp ur det omgivande mörka, och när jag
närmade mig staden mötte mig en av de vackraste syner mitt
öga skådat — Stockholm från luften nattetid. Som ett
ofantligt, utomordentligt väl arbetat smycke låg hon där,
Mälar-drottningen, med sina otaliga rader av ljus. Här och där
blixtrade det till som från en fasett på ett briljantstycke — jag
upptäckte sedermera att det var överslagen från spårvagnarnas
strömgafflar — och de blinkande ljusreklamerna gåvo
ytterligare liv åt bilden. Ringvägens ljusbåge tillsammans med den
kraftiga ljusgloben över Berns bildade ett jättelikt frågetecken.
De kraftigaste gatorna liknade kanaler med flytande eld mellan
de mörka husmassorna. Karlavägens flerdubbla lyktrader gåvo
på grund av sin avskärmning uppåt och tack vare skuggorna
från träden ett mystiskt violett dunkel, mjukt och sammetslent
för ögat.
Orienteringen över en stad nattetid är de första gångerna
avsevärt svårare än på dagen, ty alla intryck man fått vid en
dagflygning äro utplånade av mörkret. Ljuset fångar ens öga,
vatten och land bli en enda svart massa, där alla detaljer
drunkna i dunklet.
Med utgångspunkt från Norrmalmstorg med Berns kraftiga
belysning som ledfyr lärde jag mig dock snart att lokalisera
mig. Det var också alldeles nödvändigt, ty en nödlandning
måste man ju alltid räkna med såsom möjlig, och då gällde det
att ögonblickligen ha klart för sig var Gärdet, Ärstaviken eller
Brommafältet hade sin plats i allt det svarta. Att plumsa i det
kalla vattnet i december månad var föga lockande, och lika
litet tilltalade mig utsikten att bli hängande på hustaken inne
i staden.
Jag njöt obeskrivligt under denna min första nattimme över
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
