Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag började göra klart för mig, att nu var Bolivars saga all.
Den hade så länge syndat på nåden, att något hopp om att
finna en utväg denna gången syntes mig hart »är som en
oförskämdhet. Det gällde nu bara, att finna en lämplig gravplats
för min gamle vän. Att sätta oss i staden var icke tänkbart.
Det återstod således endast vattnet och med en viss galghumor
beslöt jag mig för att låta området mellan Skeppsholmen och
Galärvarvet bli skådeplatsen för vårt sista gemensamma
äventyr. Här hade jag nämligen nära till min tjänstgöringsplats vid
flottans flyg, endast några simtag skulle vara tillräckligt att
föra mig i land. Visserligen var det så pass kallt i vattnet, att
jag kunde befara få kramp men jag hade, varnad av
föregående missöden, för alla eventualiteter påtagit simväst som,
i händelse av kramp eller skada vid landningen, skulle hålla
mig flytande. Jag hade icke slagit ifrån tändningen, det var
onödigt vid nedslag i vattnet, och så hoppades jag naturligtvis
in i det sista, att ett under skulle inträffa, d. v. s.
vattendroppen i förgasaren försvinna och motorn återigen börja
arbeta. Och — undret inträffade!
Tre, fyra meter över vattnet får motorn en synnerligen
kraftig hostattack. Det lät misstänkt bra, av med gasen för att
icke kväva den, och sedan långsamt, mycket långsamt nytt
på-drag. Den kommer mer och mer, spottar ett par slag, men
tonen blir jämnare och jämnare, slutligen sjunger den rent
och drar för fullt! Hurra, gamle Bolivar, nu klarade vi skivan
igen!
Visserligen hade vi nästan snuddat vid vattenytan med
hjulen, men vi hängde dock kvar i luften, och nu bar det i väg
utåt strömmen. Jag vågade icke släppa känningen med land,
utan flög så nära jag kunde för att kunna landa i strandkanten
för den händelse motorns bot och bättring icke skulle vara av
allvarlig natur. Slutligen nåddes tillräckligt stor höjd för att
möjliggöra en sväng in över Gärdet, där man åtminstone icke
riskerade att bli dyvåt vid en nödlandning. Jag tog ordentlig
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
