Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm över Södertälje, Nyköping, Norrköping, Linköping,
Motala, Örebro, Eskilstuna, Västerås tillbaka till Stockholm.
Bolivar var tungt lastad, bl. a. hade jag förråd för 7 timmar.
120 kg batterier samt personligt bagage för mig själv, enär
första kvällens flygning icke skulle sträcka sig längre än till
Linköping, där landning skulle företagas på den tillfrusna sjön
Roxen.
Jag hade själv undersökt isen på startsträckan och funnit
den vara fotstjock över allt där jag tagit prov. Allt var klart
för start, och den verkliga nattflygningen skulle gå av stapeln.
Full gas och så rullar den tunga maskinen i väg i mörkret. Vi
kommo bra upp i fart, men då hastigheten ökat till 40 å 50 km
hände det...
Ett fruktansvärt brak, och tvärstopp så att jag slungades
framåt mot kanten på förarerummet. Knallarna från de
krossade elektriska lamporna under vingarna liknade oregelbunden
gevärseld, och slutligen blev ett ljud förhärskande: ljudet av
porlande vatten. Vi hade gått igenom isen, och Bolivar höll
på att sjunka. Jag fick brått att komma ur, plumsade i
issörjan och var snart på fast is. Nu fick jag förklaringen till
olyckan. Jag hade mycket riktigt gått fram även här vid mina
undersökningar, men icke lagt märke till att jag promenerat
rätt över en vak i den fasta isen med ett istäcke visserligen
starkt nog att bära mig men icke maskinen. Mina stickprov
hade tagits på båda sidor av vaken. Vi höllo krigsråd och
beslöto bärga så mycket vi kunde av inventarierna innan hon
sjönk fullständigt. De dyrbara batterierna lyckades vi också
få i land men inte mer. Vingarna voro krossade, likaså
fram-partiet av kroppen, motorn låg under vatten, det hela såg
tröstlöst ut. Nu tyckte vi, att vi sannerligen fått nog av Bolivar,
vi gav den vår välsignelse och lät den ligga där i hopp om
att den skulle vara fullständigt under isen innan morgondagen.
Sedan gingo vi hem var och en till sitt för att fira gravöl
efter trotjänaren.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
