Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta hände en lördagskväll. På söndagsmorgonen kl. 4
väcktes jag av telefonpåringning från mekanikern. Han hade
svårt att komma fram med vad han hade på hjärtat, men så
småningom kröp det fram en förfrågan huruvida vi icke i alla
fall skulle försöka klara Bolivar och reparera den. Som detta
var vad jag själv hade tänkt, men icke velat uttala på grund
av det hårda slit han redan haft med maskinen, ställde jag
mig synnerligen välvillig till hans förslag, och kl. 6 på
morgonen voro vi i färd med att forsla ut tomma bensinfat,
plankor, timmer och stegar för att fiska upp vraket och redan
kl. 9 hade vi med de allestädes och på alla tider närvarande
småpojkarnas hjälp fått Bolivar på fast is. Motorn plockades
ur, vingskrotet bortmonterades och sedan hängdes kroppen upp
som en jättefisk i hangaren för att rinna av och torka. Vattnet
hade blött upp flygkroppens fanér så att Bolivar, sedan den
torkat, började visa tecken på ålderdomssvaghet. Den hade
nämligen blivit mycket skrynklig.
Nu hade vi sagt a, nu måste vi också säga b: Bolivar skulle
uppstå på nytt. Motom fixades upp, flygkroppen likaså så gott
det gick, vingar som passade hade vi ute på Barkarby. Hade
vi varit förståndiga, hade vi naturligtvis tagit dessa in till
staden med en lasbil, och därigenom undsluppit många
tråkigheter, men naturligtvis skulle vi flyga in dem. För detta
ändamål hämtade vi ut den andra maskinen ur ladan och drog den
på landsvägen ut till Barkarby, där vi satte i gång att göra
den flygklar. Den hade bara en liten bensintank och kunde
inte flygas mer än 40 minuter i sträck, vidare hade den en
konstig kylaranordning med kylarna placerade på sidan om
flygkroppen. Genomsläppningen för vattnet vid påfyllningen
var så liten, att det kokheta vattnet hann frysa till is i kylaren
innan denna blivit siutfylld. Men vi hade förstås en smula
kallt just då —28 grader! Vi fick därför ta loss kylarna och
koka bort isen — sedan blev det att vänta tills det blev litet
varmare i luften. Så voro vi klara att starta. Motorn gick bra
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
