Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi höllo väl på en halv timma och landade sedan för att taga
ombord en del saker som skulle med till Barkarby. Vi voro
snart färdiga för start, och jag satte mig i och började prova
styrspakarna. Till min oerhörda förvåning fick jag icke det
ringaste utslag på höj drodret, hur mycket jag än drog och sköt
på spaken, och förvåningen blev till chock, då jag upptäckte
orsaken. Höjdroderlinorna gingo nämligen från förarens
styrspak ned till ett segment i elevplatsen för att sedan brytas i
vinkel upp till höjdroderna. På detta segment satt elevens
styrspak, och han hade vid borttagandet av spaken även tagit bort
bulten med vilken segmentet var fästad vid maskinbotten. Vi
hade således kuskat omkring över Stockholm en hel halvtimma
på 8co meters höjd med våra liv hängande på litet gammal
färg, vilket varit det enda som hållit segmentet kvar på sin
plats och därmed också spänningen i roderlinorna.
Skakning-arna vid landningen hade emel’ertid blivit för mycket för den
gamla färgen, segmentet hade lossnat och roderlinorna
hängde där utan spänning, en halv meter för långa. Det gick en
rysning efter ryggen då jag tänkte på vad som kunde ha blivit
följden, om jag b’ott gjort en enda hastig manöver med
höjd-rodret där oppe. Då hade linorna lossnat, och utan möjlighet
att manövrera höjdrodret hade vår och Bolivars saga varit slut,
och kanske vi också blivit orsak till olycka för andra då vi
krossats mot husen därnere. Efter en sådan upplevelse blir man
liten och ödmjuk och tacksam mot försynen, som för denna
gång sparat ens liv.
Nu ställdes Bolivar in för sommaren, och jag trodde att mitt
farväl till den skulle bli ett farväl för alltid. Jag hade
nämligen fått anställning inom det nystartade Aerotransport och
tänkte mig aldrig mera skola få befattning med något så
gammalt och omodern i flygväg som min gamle vän. Men så
hände sig en vacker sommardag att ett filmbolag, som just
höll på med inspelning av ett stycke ute vid Råsunda, bland
andra rekvisita till detta behövde en rejäl storm. Deras egna
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
