Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolivar — luftens vagabond, av Albin Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biåsmaskiner räckte på sin höjd till milda västanfläktar, som
kunde komma de uppträdandes lockar att fladdra en smula,
men nu skulle det vara storm, orkan, och fördenskull
engagerades Bolivar och jag att ställa till det behövliga ovädret. Jag
minns icke vad pjäsen hette som vi debuterade i, men scenen
står livligt för mitt minne. Den bestod av en kyrka eller ett
kapell, uppbyggt av något lätt material. Runt omkring stodo
björkar nedstuckna i marken, och i stormen som vi hade till
uppgift att ordna till skulle kyrkfolket kämpa sig fram till
kyrkan. Allt var klart, vi och de andra skådespelarna voro på
vår plats, och så satte vi igång med biåsvädret. Jag drog på
gas helt sakta med ögonen riktade på en herre som skulle ge
order om vindens styrka. Han bara ropade på mer och mer
vind, varför jag till slut slängde gasspaken i botten och då
blev det storm. Björkskogen blåste i en enda hög, de kvinnliga
kyrkobesökarnas gammalmodiga kjolar svepte ikring deras
bä-rarinnor och drogo omkull dem, och de av kyrkfolket som
voro på väg in genom kyrkdörren fingo brått att dra sig
tillbaka, ty kyrkan började inta samma ställning som det lutande
tornet i Pisa.
Nu blev det hastigt stoppsignal, varför jag avbröt stormen
och samtidigt mitt vidare uppträdande som vädergubbe i den
filmen. Jag fick nämligen överlämna gasspaken till en av deras
egna maskinister. Jag såg sedan hans storm på bio, men jag
tycke icke att den var något vidare. Då var min storm
betydligt pampigare och scenerna under densamma förfärligt mycket
roligare.
Efter vårt första uppträdande i filmens tjänst dröjde det
ett halvt år innan Bolivar och jag råkades. Det var vintern
1924—25, då jag efter trafikens slut för säsongen icke hade
något särskilt att göra som jag började att längta efter gamle
Bolivar och kom på idén att starta en flygskola nere i Malmö.
Sagt och gjort. Tre elever uppbringades ganska lätt, och
därmed var flygskolans ekonomi klarad. Bolivar rustades på nytt,
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
