Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandviks flygning till Kapstaden, av Gösta Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinkel att stjärtsporren släpade en stund innan hjulen togo
mark. Ladningen lyckades, dock under ett fruktansvärt
brakande och knakande som om hela landningsstället gått i kras.
Jag sprang kvickt ur maskinen för att se efter hur pass mycket
som strukit med, men fann till min utomordentliga glädje att
inte den minsta skada tillfogats min kära Sandvik. Det
skrämmande braket härledde sig uteslutande av de knäckta tjocka
grässtråna.
Min uppenbarelse bland hyddornas befolkning tolkades som
ett budskap från himlen. I början voro de stackars negrerna
skräckslagna och höllo sig skyggt undan, men så var det en
som fattade mod, och tog några steg fram emot mig, nickade
och gav mig teaken att följa med. Det blev en både lång och
mödosam promenad på sina tolv kilometer som tog ett par
timmar. Och under tiden bröt ovädret löst med storm, regn
och framför allt hagelbyar med stora kulor, som slogo mig
både grön och blå. Jag tänkte på stackars Sandvik som jag
lämnat utan att ens ha lagt på kapellen, men att gå tillbaka var
knappast någon idé. Äntligen kommo vi fram till en
bungalow, bebodd av en engelsman, vilken här tjänstgjorde som
kontrollant över storvilt jakten. Under ovädret hade jag blivit
genomsur, och det första vänskapsbevis jag fick av denne
präktige och egendomlige man var att han lånade mig torra
kläder, som jag satte på mig, medan han ordnade tebordet. Så
snart vi voro färdiga med teet gjorde kapten Maitland Warne
sig i ordning att följa mig och negern tillbaka till
landningsplatsen, varpå jag återigen fick mig en välgörande promenad
på en mil. Under tiden hade vädret klarnat upp och molnen
skingrats.
Vid framkomsten till byn hade befolkningen från andra håll
strömmat till, så att vi möttes av en folkhop på ett hundratal
personer. Kapten Maitland, som under sin långa vistelse i
trakten tillägnat sig infödingarnas språk, ställde om att några
stycken begåvo sig ut med redskap, ett slags stora bredbladiga
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
