Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandviks flygning till Kapstaden, av Gösta Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flöda av kristallklart vatten, som räcker till såväl gatornas som
hushållens behov. I den konstgjorda dammen, som rymmer
över 2 millioner kbm, ha småttingarna tillfälle att låta sina
leksaksbåtar segla fram för den sakta bris, som krusar dess
gråblå yta. Beautfort West har blivit offret för en av naturens
underliga nyck. I stället för att vattnet, som eljest är vanligt,
faller från himlen letar det här sin väg underifrån och väller
fram ur bergets aldrig sinande källor, vilkas flöden man lett
fram till denna sjö för att tillvarataga det och sprida det över
samhället genom en vattenledning. Hur bördig marken än må
förefalla, går det likväl icke att bruka den på grund av att
vattentillgången är för knapp för jordbrukets behov. I stället för
vajande sädesfält, ser man av växlighet här på platsen blott
en och annan vresig dvärgbuske, som ger en smula liv åt den
enformiga slätten.
Det väntade regnet dröjde icke länge. På eftermiddagen stod
det som spön i backen. Hela natten öste det ned och upphörde
först på morgonen. Solen som nu sken med sin fulla kraft
värmde hastigt upp den genomblöta jorden, och hela trakten
låg snart bäddad i en intensiv tjocka. Under sådana
förhållanden var det icke tänkbart att starta. Man kunde icke se
tvärsöver gatan för dimman. Då jag emellerid kände mig orolig
för att Sandvik skulle ha tagit skada av regnet eller möjligen
sjunkit ned i dyn ute på flygplatsen, begav jag mig till fots
dit ut. Gång på gång sjönk jag ned ända till vaden, och till
sist fick jag kravla mig upp på en banvall, då jag omöjligt
kunde ta mig fram genom de strida floder, som strömmade
över vägen. Jag irrade omkring en stund på heden, innan jag
upptäckte min gamla vän, där hon stod vid sidan om pumpen,
på dess plattform, trygg och säker, med vingarnas bakkanter
prydda av en rad pärlande vattendroppar. Jag fann det ganska
förargligt att så här på sista etappen bli uppehållen av
ogynnsamt väder, och då jag icke kunde veta hur länge detta skulle
pågå fanns ingen annan råd än att genom dimman leta sig
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
