Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandviks flygning till Kapstaden, av Gösta Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till staden. Mot vädrets makter kämpar även den bästa
vilja förgäves. Med bokstavligt talat tunga steg, då dyn
klumpade sig i stora kakor under skorna, företog jag den
mödosamma vandringen till staden.
Återkommen dit gick jag in på telegrafstationen och sände
ett meddelande till Kapstaden om hur förhållandena lågo till
samt att min ankomst dit berodde på när dimman och
flygplatsens sugande lera behagade släppa mig loss ur sitt våld.
Den tjänsteman som tog emot tdlegrammet, tröstade mig dock
med, att om solen fortsatte att skina som nu hela dagen, skulle
leran i det närmaste vara genomtorr redan till kvällen och
färden kunna fortsätta följande morgon.
Jag hade nu hela eftermiddagen till mitt förfogande, och då
här icke fanns något särskilt att fördriva tiden med,
begagnade jag tillfället att låta tvätta och pressa mina kläder. Detta
var ganska behövligt, i synnerhet efter den promenad jag nyss
gjort. Då min utrustning icke innehöll någon extra omgång,
blev jag nödsakad att krypa till kojs medan kläderna rustades.
Mannen på telegrafen hade haft rätt. Nästa morgon kunde vi
fara ut till maskinen utan att behöva anlägga snökedjor, och
sedan jag valt en lämplig startbana, kunde jag åter draga på
full gas och med leran stänkande kring hjulen lämna denna
mindre angenäma flygplats.
I strålande solsken med klar sikt for jag fram över ett
kargt och ödsligt landskap, hela tiden med maskinen på
stigning för att komma över den sista, rätt höga bergskedjan
vid Rex River. Här väntade mig en erfarenhet, som jag
hittills som flygare varit förskonad från. Jag var uppe med
maskinen så högt den förmådde lyfta, i en temperatur på
omkring noll grader, men framför mig sköto bergen ännu ett
stycke upp i höjden, varför jag såg mig tvingad att leta mig
fram genom ett smalt pass. Nu fick jag pröva på hur det
månde vara att sitta inne i en fotboll som ett par vildbasare
roa sig med att sparka hit och dit. Vinden från havet möter
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
