Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande holländaren, av Anthony Fokker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart man på ena sidan hade fått fram en ny maskin,
som var bättre än de andra, fördubblades ansträngningarna
hos motståndarna för att få fram en ännu bättre. Undre
krigets lopp konstruerades inalles en 25 å 30 flygmaskinstyper,
men jag koncentrerade mig på ett par tre typer, som jag var
fullt nöjd med. På detta sätt svängde överlägsenheten i luften
fram och tillbaka och fabrikanterna var lika djupt intresserade
i striderna som stridsflygarna själva.
Fransmännen hade fulländat en no hästars Le Rhone
Nieu-port, som skulle slå vår 80 hästars Gnome med sin större fart.
Då jag ute vid fronten upptäckte, att min första
dödsbringande Fokker hade utkonkurrerats av den snabba franska
maskinen, återvände jag hasteligen till Schwerin med den bestämda
föresatsen att konstruera en maskin, som skulle vara
fransmännens överlägsen.
Då det för tillfället var omöjligt att uppbringa ytterligare
hästkrafter, blev det min uppgift att få fram en kompromiss.
Min teori var att segem i luftstriden hängde på de fem, tio
minuter som duellen man mot man i regel tog. Därför offrade
jag farten till förmån för manövreringskapaciteten och
stig-ningsfrekvensen. Resultatet blev fokkertriplanet.
Det visade sig snart vara en av de märkligaste maskiner,
som någonsin byggts. Då de allierade såg de tredäckade
strålande röda planen i spetsen för Richthofens eskader, såg dem
lugnt glida genom luften kom paniken över dem var planen än
visade sig. De fick aldrig riktigt tillfälle att konstatera hur
långsamt triplanet i själva verket var på grund av dess
förmåga att kasta sig runt i luften och dyka under strid. Under
dessa dueller visade det sig besitta en oerhörd
stigningsför-måga och manöverduglighet och var därför under en duktig
förare nästan oövervinnligt. Till och med tyskarna själva insåg
understundom icke maskinens begränsning. Man ansåg att det
så fullkomligt motsvarade just luftstridens krav, att man inte
fäste sig vid dess brister.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
