Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande holländaren, av Anthony Fokker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mercedesmotorer kunde det inte byggas några Fokker D-VII.
Då vissa av Mercedes’ ingenjörer bröt sig ur firman och
konstruerade 85 hästars BMV, hade jag även där lika stora
svårigheter att få vad jag behövde av dessa motorer. Pfalzfirman,
som hade intima förbindelser vid högkvarteret, fick ta hand
om hela fabrikationen. Under krigets sista halvår skall, enligt
vad jag hört berättas, några av flygarna med vett och vilja ha
förstört sina Pfalz-maskiner för att kunna rädda motorerna och
få dem installerade i en D-VII i stället. På detta sätt förstördes
6 nya Pfalz-maskiner vid en flygeskader inom loppet av 14
dagar. Det blev allt tydligare för mig att om jag inte snabbt nog
vidtog mina mått och steg skulle jag än en gång bli utintrigerad
från jagarfabrikationen även om jag aldrig så många gånger
var den som hade konstruerat typen.
Då jag undersökte vad jag kunde få tag i för motorer,
upptäckte jag att det fanns ganska gott om roterande Le Rhone
no, som ursprungligen var avsedda för träningsmaskiner men
som inte hade kommit till användning, då ingen fabrikant hade
framställt flygmaskiner som passade till dessa motorer. Jag
beslöt mig för att bygga ett monoplan med fribärande trävingar
till denna motor, trots att min första maskin byggd efter denna
princip hade kasserats, för halvtannat år sedan.
D-VIII-monoplanet av parasolltypen hade exakt samma form
och vinge som den kasserade maskinen, men under den tid som
gått hade planet med den fribärande vingen visat sin pålitlighet
vid fronten genom D-VII. Planen var nästan osårbara t. o. m.
under kraftigaste eld. Medan kulorna slet av stöttor och
bar-duner på vanliga plan — något som medförde att de i 99 fall
av 100 störtade — var detta inte fallet med den fribärande
vingen, som ju varken hade barduner eller stöttor. Därför var
frontflygarna lika förtjusta i D VIII vid den andra stora
tävlingen i Johannisthal som de tidigare hade varit i D-VII, och
de röstade alla för den framför samtliga andra konkurrerande
typer.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
