Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick slog Stålberg till bromsarna — det gick en ryckning genom
planet — nu slår hon runt, om något av hjulen stöter på
minsta grop eller sten, tänkte han. Motsatta fältgränsen med
stängsel och dikesren kom närmare och närmare. När hans
»nödlandningssinne» sade honom, att den måste stanna,
släppte han ena bromspedalen och trampade den andra i botten
samtidigt som han gav kraftig motskevnirg för att hindra
planet att i den oundvikliga ground-loopen kantra över på
ytter-vingen.
Med ett häftigt gnissel och en serie våldsamma skakningar
roterade planet ett halvt varv med landningsstället som
medelpunkt, krängde hårt över och sopade marken med yttervingens
spets — och blev så stående med nosen åt det håll, från vilket
det kommit. Sporrhjulet hade rivit upp ett väldigt dammoln
— innan detta ännu hunnit driva undan, slängde Stålberg
tillbaka huven, lossade fastbindningsremmarna och hoppade ur.
Med några språng var han över diket och stängslet och
började springa ut på bombfältet, kryssande mellan
nedslagskrat-rarna och de uppvräkta, sotsvarta trädstubbarna. Här och där
stötte hans fot mot någon större bombskärva med sönderfläkta,
taggiga kanter. Stjärtrören till övningsbomberna stucko upp
överallt ur den sargade marken som tjuderpinnar. Över hela
fältet låg en slöja av krutrök och fint stoff, som lade sig
retande på slemhinnorna och kom honom att hosta ursinnigt
medan han sprang.
Han kisade genom röken och tog ögonmärke på
målpyramiden för att bedöma, var han skulle söka den nödställde. Han
kunde inte se honom just nu — och en fasans tanke, att en
fullträff redan gjort sitt verk, drev honom att löpa som en
sprin-ter i sin tjocka, vindtäta flygdräkt. Svetten strömmade av
honom, och hans hjärta arbetade som om det ville sprängas.
Plösligt skymtade han en gestalt utsträckt på marken. Ett
stycke längre bort låg någonting vitt, som måste vara
fallskärmen. Den havererade fllygaren låg framstupa med armarna
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
