Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycklig slump hade syreventilen öppnats under det jag
slungades ut ur planet med min stol.
Jag kom upp till regnet, som piskade ner ur den svarta skyn.
Jag kunde inte simma. Jag var förlamad. Jag kunde inte tänka
klart, men jag gjorde lös min fallskärm.
Vågorna lyfte och sänkte mig. En våg spolade mig mot ett
fast föremål och sedan jag stirrat på det en stund upptäckte
jag, att det var en av planets vingar. Jag såg att motorn slitits
loss från vingen och lämnat kvar ett virrvarr av trådar och
kablar. Och då jag lade märke till allt detta, kände jag en stark
misströstan och hopplöshet, ty nu först förband jag mitt eget
tillstånd med planets.
Ännu en våg förde mig bort från vingen, och då den vände
mig om, såg jag de två stjärtrodren sticka upp ur vattnet som
ett par gravstenar.
Vågorna hade nu sköljt mig in till bränningen. Jag kämpade
halvt omedvetet emot den, men vågorna lyfte och drog ned mig
medan bränningsdånet hamrade mot mina öron. Jag rullade
runt på bottnen, tills mitt bälte åter lyfte mig till ytan.
En gång kände jag sanden under mig. Jag försökte krypa
upp ur vattnet, men sugningen i vågorna drog mig tillbaka igen.
Detta inträffade flera gånger. Men så förde mig en våg så
långt in, att jag kunde krypa upp på stranden utom räckhåll
för nästa våg.
Jag reste mig upp. Mina ben kändes bedövade. Jag trodde
att blodet åter skulle komma i omlopp, ifall jag promenerade
omkring lite. Så jag gick runt i cirklar i regnet.
Jag var ensam på stranden. Det gjorde inget intryck på mig,
då jag först märkte det. Då jag sedan förstod vad det betydde,
började jag förbanna med en dov hes röst jag inte kände igen.
Jag förbannade mig själv för att jag förlorat mina män och
mitt flygplan.
Min röst lät så underlig och orden så tjocka, att jag halvt
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
