Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vi”, min maskin och jag, av Charles Lindbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton fot över en traktor och tjugo fot över en telefonlinje utan
att på långt när ha kommit upp till högsta fart. Jag tror, att
planet från ett hårt fält skulle ha lyft med åtminstone 500
pounds större vikt.
Jag vände nu något till höger för att undvika några träd på
en kulle rätt förut, men sedan jag tillryggalagt några hundra
meter, var jag nog högt uppe för att kunna klara alla hinder
och minskade gasen till 1.750 varv per minut. Jag satte genast
kurs efter kompass och nådde snart Long Island Sound, där
planet med fotografen, som eskorterat mig, vände om.
Diset lättade snart och från Kap Cod genom södra halvan av
Nova Scotia var vädret och sikten utmärkta. Jag flög mycket
lågt, emellanåt så lågt som tio fot över träden och vattnet.
På den trehundra miles långa sträckan mellan Cap Cod och
Nova Scotia passerade jag inom synhåll för talrika
fiskarbåtar.
över norra delen av Nova Scotia låg flera ovädersområden,
och jag flög flera gånger genom häftiga regnskurar.
Då jag nalkades norra kusten syntes snödrivor på marken,
och öster ut var kustlinjen täckt av dimma.
Mellan Nova Scotia och Newfoundland var oceanen många
miles täckt av isflak, men då jag nalkades kusten försvann isen
fullständigt, och jag såg många fartyg inom detta område.
Jag hade satt kurs på St. Johns, som ligger söder om
storcirkeln från New York till Paris, för att ingen tvekan skulle
kunna uppstå, att jag passerat Newfoundland, för den händelse
jag skulle tvingas gå ned i norra Atlanten.
Sedan jag lämnat St. Johns passerade jag över talrika isberg,
men såg inga fartyg utom i närheten av kusten.
Mörkret inbröt omkring kl. 8.15, och en tunn, låg dimma
bredde ut sig över havet, genom vilken de vita isbergen sköt
upp med överraskande klarhet. Denna dimma blev tätare och
växte i höjd, så att inom två timmar var jag nätt och jämnt
över några ovädersmoln på tiotusen fots höjd. Även på denna
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
