Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt liv i luften, av Richard Byrd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss ut i den hårdaste flygning som jag tror någonsin ägt rum.
Jag minns att Balchen tjöt av glädje.
Det stora flygplanet gick långsamt i höjden med sin
oerhörda last. Det var mycket kritiska ögonblick, ty om en av
de tre motorerna skulle stoppa eller krångla på minsta sätt
innan vi nått en höjd av 120 till 150 meter skulle
tömningsventilen bli till ingen nytta och planet störta.
Jag gjorde anteckningar i loggboken och införde några
notiser i min dagbok, densamma som jag haft med mig över
Nordpolen. Jag finner att jag några minuter sedan vi
lämnat Rooseveltfältet noterat: »Plöjd 120 meter, vändning, efter
vändningen 150 meter.» America hade stigit under svängen
och därmed visat sin överlägsenhet som flygplan.
Med motorerna surrande på högsta varv rusade vi genom
luften med en hastighet av 160 km i timmen. Under
förutsättning av lika stor vingyta är det naturligtvis nödvändigt
att flyga hastigare med en tyngre last än med en lättare för
att kunna hålla sig uppe i luften. Vi stego småningom
ytterligare i höjden under regn, dimma och lågtgående moln, och
gingo enligt mina anteckningar upp till 900 meters höjd.
Jag fann att vi på denna höjd kunde räkna på
verksammaste biståndet av vinden. Framtidens flygare kommer, som
jag antager, att välja den kortaste vägen genom att flyga på
den höjd som skaffar honom bästa hjälpen av vinden. Vi
önskade bevisa sanningen av denna teori. Vinden växlar såväl
i hastighet som i riktning vid olika höjdlägen. Det går att
uppnå större hastighet och bättre tider genom att draga fördel
av detta förhållande, såsom vi även kunde påvisa under vår
flygning till Newfoundland.
Regnet fortsatte under åtskilliga timmar och i luften låg ett
lätt dis, två omständigheter vilka dock icke i nämnvärd grad
besvärade oss. När vi kommo fram till Nova Scotia klarnade
det upp, även om det fortfarande var gropigt och slängigt.
Detta var dock icke annat än vi kunnat vänta. Jag hade haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
