Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt liv i luften, av Richard Byrd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut genom ett fönster. Jag ropade till honom att jag var oskadd
och frågade hur han hade det, men fick intet svar. Jag
fortsatte att ropa ut i luften och kände mig ganska orolig för
hans skull, ehuru jag visste att han icke kunde ha blivit
synnerligen svårt skadad. Då jag icke hörde någonting från
Balchen och Acosta och kände häftig ångest för deras skull, sam
jag för att finna dem. Hela stjärten låg under vatten. Jag
ropade så högt jag kunde men fick intet svar. Slutligen
upptäckte jag Balchen neddragen i vattnet under försök att göra
sig loss. Så snart han blev klar frågade jag honom hur han
hade det. Han svarade icke, men frågade hur det stod till med
mig. Han talade utan att vända sig direkt till mig. Jag förstod
icke riktigt vad detta betydde, utan antog att han också blivit
något virrig. Då jag antog att Acosta dragits ned under
vattnet med stjärten gjorde vi några dykningar utan att upptäcka
honom. Jag ropade efter honom, men fick intet svar.
Ögonblicket efter uppenbarade han sig helt plötsligt och
överraskande, simmande bort mot vingen, vars framkant nu låg jäms
med vattnet. Han torde ha simmat omkring i mörkret hela
tiden. Jag frågade Acosta liksom jag frågat de andra, men
icke heller han svarade något utan frågade i stället hur det
stod till med mig. Även han pratade utan att vända sig mot
någon. Så mycket förstod jag att han brutit nyckelbenet. Det
var i alla fall en egendomlig känsla att de tre
skeppskamraterna där i mörkret inte ville tala med mig eller varandra,
men eljest var jag uppfylld av tacksamhet som aldrig förut
i livet, vid att finna dem så pigga. Det värsta som vi kunnat
förutse hade inträffat, men livet hade vi ändå i behåll.
Med mycket besvär lyckades vi kravla oss upp på vingen,
som nu låg under vattenytan. Så måste det ha gått med alla
de landplan, som gjort nedstigningar på oceanen denna
sommar. Noville, som föreföll ganska kry, utförde omedelbart de
order han fått vid avfärden, att i händelse av nedstigning på
vattnet öppna räddningsluckan och pumpa upp gummibåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
