Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modren och Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stjerna tindrar undan molnet,
Medan du öppnar din port åt vandrarn.
Bryt med den trötte vänligt ditt aftonbröd:
Släck sen i tysthet lampan, och sof i frid,
Till dess en morgon utan afton
Väcker dig ny till en evig ungdom.
MODREN OCH S0NEN.
Derute syns ej morgonrodnan än;
Här på hans kinder glöder den.
Hur sött han sofver! - Tyst! han drömmer.
Hvad är den englasyn, han ser?
I honom sjelf en engel ler.
Också hans sparf ännu sin flöjt med vingen gömmer.
Så sofven då i ro, I två
Oskyldige och små.
Jag näns er ingendera störa.
Med själfull blick, med vaksamt öra,
Melida satt så tyst vid sonens hufvudgärd:
Hans andedrag hon ville höra.
Så står ett sändebud ifrån en höngre verld,
I väntan att dit upp en döende få föra,
Med vingen öfver honom sträckt,
Orörlig, tills han ser hans lampas sista fläkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
