Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modren och Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ren fågeln rör sig med ett qvitter,
Som säger: det blir dag. Med drillar och med hopp,
Nu opp, nu ner, nu åter opp,
Han äflas i sin bur. I sömnen spritter
Hans vän, och lyss,
Men slmurar in igen. Med återhållen kyss
Melida står ännu, och blott med blicken smeker
Den oskuld, det behag, som kring hans läppar leker,
Och kring hans slutna ögonlock.
Af den allena väcks han dock;
Och som en främling här, från himmeln kommen neder,
Han rundt om sig förundrad ser:
Tilla modren sina armar breder
Och i sin famn en himmel honom ger.
På blommorna i fönstret strålar
Den tända morgonglöden ren.
Der står hon med sitt barn, förklarad, i dess sken.
Blott Raphael den taflan målar;
Den skönaste som jorden har,
Som himlen sjelf från jorden lånar.
Från Bethlehem åt skyn en Engel henne bar,
Der hon all ljusets här, all verldens krets förvånar.
Af modrens andakt rörd, vid henne tystnad stum,
Ser gossen än åt skyn på strömmen, som der flyter
I purpurvågor, och med gyllne skum
Emellan berg af moln sig bryter;
Än på sin moders blick, som står
Inför den Högstes thron och tillber med en tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
