Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modren och Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och tyst ur fönstret såg den gröna tempelgård,
Som hannes makes stoft emottog i sin vård.
Tills den (så hoppas hon) skall begges stoft förena,
För sonen blott hon lefver än,
Och honom lär, att i naturen finna
Ej blott en matmor, men en vän,
Och en så vis och huld som vacker lärarinna.
Från vår till vår, från dag till dag,
Densamma, och ändå med alltid nytt behag,
Naturen deras sinnen rörde.
I sonens själ, som källan ren,
Hon af dess skönhet såg allt mer ett återsken;
Och han dess kärleksröst ur modrens hjerta hörde.
Allt hvad i dälden lyste grönt;
I vattnet och i molnen skönt,
Allt var för henne blott en genomskinlig slöja
Af den gudomlighet, som stod för hennes själ
Så fjerran, och så när likväl.
Och han, af henne lärd att sina blickar höja
Från ängens blommor upp till stjernorna i skyn,
I beggedera såg med en förklarad syn
Bokstäfver skrifna af Guds finger.
Nu hela skapelsen för honom blef en säng,
Der allt är bild och klang och tanke på en gång.
I floden, som ur klippan springer
Och, lugnad, i sitt djup en himmel låter se;
I aftonsolens leende,
Som efter dagens storm går fram ur mörka skyar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
