Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modren och Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Se perlan på de gröna blad.
Ja, bakom dimman sjelf jag skönjer ren en strimma,
Som skall en härlig dag oss ge.
Natur! hvad du är skön i det du låter se,
Än mera skön i det du höljer!
Hvi längtar jag att se i dagen vecklas opp
Den ros, i denna knopp,
Den yngling och den man, i detta barn sig döljer?»
Nu strålar solen fram, och himmelen är ren.
Melida med sin son går ut i dagens sken,
Och säger: «Se, mitt barn, hur det i gräset skiner
Af tusen perlor och rubiner:
Hvem glänser ur dem hvar och en?
Densamma, som der ofvan tågar,
Att sprida ljus och fröjd kring hela verldens krets.
Hon, som förgyller bergets spets,
Och gör att sjelfva hafvet lågar,
Hon vill ock minsta gräs sin gyllne stråle ge,
Och glädes att sin afbild se
I droppen, som på löfvet skälfver,
Och ner i blommans kalk sig hvälfver.
Min son! du sjelf för Gud en sådan perla är.
Han strålar öfver dig och vill din själ förklara.
Han vill, att du hans bild i troget hjerta bär.
O! att till lifvets qväll du kunde den bevara!»
Nu läste de i skygd af träden vid det tjell,
Der hon, från lyckans höjd nedstigen, fann sig säll;
Säll, fastän sorgen satt med henne der allena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
