Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMKOMSTEN.
Det var en afton: solen log
Ännu i nedergången,
Och vinden öfver vattnet drog
Sin anda sista gången.
Ett utländskt skepp för ankar låg,
Ej långt från kyrkogården,
Der Hanna på en graf besåg
Den enkla minnesvården.
Med ögat fäst orörligt ned
Och kinden sänkt på handen,
Hon märkte ej en slup, som skred
Med årors takt till stranden.
I tanken till den döda förd,
Som upphört ren att lida,
Hon såg ej främlingen, som rörd
Sig ställt vid hennes sida.
Men nu, i det hon lyfte opp
De långa ögonhåren,
Förbyttes till en rosenknopp
På hennes kinder tåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0137.html
