Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg på henne, hon såg ned.
Och talet kom till korta.
Försynthet är ej sjömäns sed,
Men allt hans mod var borta.
Hans öga re’n en fråga gör,
Som dör på läppen åter.
Nu ser han grafvens kors och spör,
Hvems stoft hon der begråter!
«Min fars!» — Vid detta enda ord
Hon vattnas ser hans öga,
Ehur’ hans kind är brynt ombord,
Der tårar gälla föga.
Nu vid hans frågor mindre brydd.
Hon i sin oskuld sade,
Att hennes mor, ur staden flydd,
Ett tjell i skogen hade.
Bröd vann hon för sin mor och sig
Med sina händers möda;
Men kojan, böjd af vädrens krig,
Förmådde hon ej stöda.
Vid hennes tal än sorg, än fröjd,
Uti hans drag sig målar.
Ett jagadt moln på middans höjd
Så bryter solens strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
